Vad gör man med sitt liv?

Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad jag gör mitt liv. Vad ska göra? Vad kommer jag att göra om ett år? Om fem? Om tio? Hur ska man välja vad man gör? Nuförtiden finns det så otroligt mycket man kan göra. Jag blir nästan vill på alla valmöjligheter och jag känner ett konstant frågetecken i mitt huvud. Ska vi bo kvar? Vill jag verkligen jobba i en skola här? Var det bättre innan, är det bättre nu? Kommer jag alltid sakna något? 

Det jag har insett efter alla mina flyttar fram och tillbaka är 1) jag är väldigt svår att göra nöjd 2) jag är oändligt rastlös. Kommer jag någonsin hitta platsen jag vill vara på? Jag vet att jag vill jobba som lärare eller inom skola på något sätt. Med ganska stor säkerhet som lärare eftersom att jag nu när jag inte undervisar saknar det jättemycket. Jag saknar att vara drivande, utveckla nya arbetssätt, motivera elever och kollegor till att vara den bästa person som möjligt. Jag saknar till med all planering och rättning. Blir lite smått avundsjuk när gamla kollegor beklagar sig över högar med rättning för det är ju så kul att se hur ens elever utvecklas och formas. Så den saken är ju klar iaf. Och att vara på samma plats som Lee igen är också fantastiskt så jag vet vem jag vill vara med men var vill jag vara? Eller mer specifikt vi? 

Med alla dessa valmöjligheter, vi äger inget hus/lägenhet, vi har inte barn, vi har båda bra utbildningar som gör att vi kan jobba lite var som helst, så blir jag återigen osäker på vart vi vill befinna oss. Efter en period i England, i en av landets regnigaste städer, med en kanske lite för dyr lägenhet och en lite för tråkig lön blir jag sugen på att slänga mig ut på äventyr igen samtidigt som jag kanske egentligen bara vill ha någon som säger till mig att jag borde stanna upp, skärpa till mig och sluta drömma om det jag inte har. Kanske växa upp lite och börja bli vuxen som alla mina kompisar som har stabila jobb, är gifta, har hus och barn. 

Men så tänker jag... Vad fan! Jag är ju faktiskt bara 28. Är det så jäkla bråttom? Nästa år vid den här tiden av året så kanske jag sitter på den där platsen och är några steg närmre Svensson-livet. Eller kanske inte... Time will tell. 

//Fluminlägg från en 28-åring i 
halvtomhalvt existensiell kris eller nåt  (jag vet allt detta är i-landsproblem).

Men snart är det jul iaf! 






Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tycker att du ska ge dig ut på äventyr och prova dig fram tills du är nöjd! Heja dig!

Svar: Tack! Det finns nog en risk att det blir så! 😊
Backhouse

2015-12-13 @ 20:20:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0