En dag som denna...

Igår kväll så åkte Lee och hans kompis hem eller de är inte hemma ännu för nu är de på en båt från Amsterdam till Newcastle. En resa som jag inte är avundsjuk på för jag gjorde den själv förra veckan och den var inte särskilt trevlig. Ju äldre jag blir desto räddare blir jag för saker och en femtontimmars båttur är inte i min smak...

Så nu är han iaf inte här och det är dags för ytterligare sex veckor av väntan under en av årets mörkaste månader och det känns faktiskt för jävla jobbigt. Att vara på långdistans är för det mesta ok men ibland känns det bara tungt. Som en dag som denna... Idag har jag bara sovit, kollat på typ 8 avsnitt med Vänner, köpt lite mat, ätit 0,5l glass och kollat på två filmer. Jag har blivit erbjuden både middag och promenad men att ligga i soffan och tycka synd om mig själv kändes som ett bättre alternativ. Att jag dessutom har ont i halsen och hostar gör ju inte saken bättre. 

Tur att inte alla dagar är som denna för då hade jag dött av tristess och snart ett år på distans gör att det inte känns så långt borta. Sex långa månader till. Det tur för Lee att han är den bästa personen som finns så att det är värt det! Tänk att jag har haft turen att möta denna underbara människa som är min perfekta matchning. Det är verkligen 'one in a million' men det är ju också han. 

Flummigt värre kanske... Men men, sånt är livet ibland. Over and out! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0