Stress och pliktkänsla

Igår var jag hemma från jobbet för jag kände mig riktigt risig. Jag tror att all dålig sömn kommit ifatt mig och när jag vaknade igår morse så kände jag mig kass och Lee sa till mig att stanna hemma. Vanligtvis är min arbetsmoral väldigt hög och ofta går jag till jobbet även att jag borde stannat hemma men igår så sket jag i det. Jag tycker generellt att folk borde vara bättre på att stanna hemma när de inte mår bra men det är så lätt att få dåligt samvete för hur det ska påverka ens arbetskamrater, speciellt på en skola.

Jag ska försöka bli bättre på detta för i slutändan så är det ingen som tackar en för att man blir utsliten. Inte för att det var så allvarligt nu men förra året så var jag själv väldigt nära den omtalade väggen, mycket pga pliktkänsla, och jag fick många symptom som yrsel, huvudvärk, små minnesluckor osv som är tecken på grov stress och jag vet att jag borde lyssnat på min kropp då men det gjorde jag inte. Mycket för att jag är så förbannat envis och så lider jag väl av "duktiga-flickan-komplex". Lyckligtvis nog så klarade jag terminen ut och jag tror att mina härliga veckor i Spanien utan stress fick mig tillbaka på banan igen. Den livsstilen passar mig mycket bättre och jag tror att det kommer bli bättre när jag får jobba där igen.

Jobbet som jag har nu är också stressigt. Inte för att jag har alla bedömningar, planering och annat ansvar som lärare utan för att jag personligen känner oerhört stort ansvar för de elever jag jobbar med. De är väldigt känsliga för rubbade rutiner och ibland får de inte stödet de behöver när ordinarie personal är borta. Då tycker jag att det är svårt att vara hemma även att jag är sjuk eftersom jag inte vet hur de kommer att lösa det för dem. Men å andra sidan så är det ju verkligen inte mitt ansvar och det är något jag måste bli bättre på att komma ihåg.

Det som är bra med att vara sjuk är ju att man får äta vad man vill. Typ hemmagjorda äggfria pannkakor med lyxig glass.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0