Like a broken record

Dagarna rullar på men varje dag känns lite jobbigare fysiskt. Ännu svårare att sova, mer halsbränna, hårdare sparkar i min revben, ännu tröttare, fler förvärkar, mer ont i ryggen (när jag inte har min underbara vattenflaskdyna bredvid mig) och jag är sjukt rastlös. Det känns som att jag hängt upp mig nu och att mina klagomål bara går på repeat.

Lee måste vara trött på mina hundra önskningar varje dag: Kan du göra en kopp te? Kan du ge mig ett glas vatten? Kan du hjälpa mig upp ur soffan/sängen? Kan du knyta mina skor? Kan du massera min rygg?! Men han gör allt för mig och behandlar mig som en drottning. En helt fantastiskt bra kille jag har alltså! Han kommer ta så väl hand om den här lilla bebisen när han val behagar dyka upp, vilket jag hoppas är snart.

Ikväll hade vi tänkt gå på flamencofestivalen men det är fullbokat. Jag har aldrig varit med om det här i Spanien men det är ju ungefär som en konsert så det är ju kanske inte så konstigt. Istället blir det middag med Katy och hennes brorsa och tjej som är här och hälsar på. Annars har vi inte mycket planerat den här helgen. Kanske en lunch med en av Lees gamla kollegor imorgon men vi får se hur det blir. För övrigt så har jag börjat kolla på "Gilmore girls" från början igen och jag har inte kollat på den serien se jag var typ 12 själv så det är ganska kul faktiskt. Vi har också försökt oss på "House of Cards" men den är svår att komma in i tycker jag så vi får se om vi tar oss igenom den eller ej. Jag har bara 5h jobb inplanerat nästa vecka och 8h/vecka efter det tills bebisen kommer så jag har ju lite tid till övers.

Spjälsängen har äntligen monterats och tar nu upp en massa plats jämte vår säng men sånt är livet med compact living. 😊

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0