asabackhouse

Idag har vi inte gjort mycket. Spenderat mesta tiden med att storstäda, halvsova och kolla serier. För ett par dagar sen lade en tjej upp att hon ville ge bort böcker på en facebook-grupp så jag var iväg och hämtade dem vid 13-tiden. Jag fick 16 böcker så nu har jag lite att läsa när jag är uttråkad. 

Nu har min mammapenning tagit slut och vi ska nu leva på en inkomst ett par månader och sedan helt utan fast inkomst i ytterligare två månader! Helt galet när man tänker på det men det löser sig alltid på ett eller annat sätt. 

Lee och Anthony på min födelsedag! Anthony gillar att använda mycket spf 50+ och är därmed likblek! Svårt att veta hur mycket man ska lägga på.

Jag och Michael har tagit vår tävling ett steg längre och utökat den till 120 pass istället. Jag har redan gjort två och idag ska vi nog åka till El Pardo utanför stan och gå där. Men vi får se vad vi är sugna på. 

Idag hade jag massa planerat, jag skulle: planera mina lektioner för imorgon och lördag, yoga, göra matplan för nästa vecka, gå ut och gå med lillemannen, laga mat tills ikväll osv men istället så blev storstädning. Vid 13-tiden, efter en lång natt med uppvaknande hela tiden eftersom han var lite kinkig så skulle jag precis sätta mig ner och äta frukost efter att ha matat honom men istället så kom världens kaskadspya. Jag hade precis klätt på honom och vi skulle gå ut och gå efter min lilla frulle (som jag inte hann äta). Jag fick spya över hela mig, vardagsrumsbordet, golvet, telefonen, lite på soffan, mina klementiner som jag skulle äta med min frukost, typ överallt! Och kläderna som jag precis satt på honom fick tas av och in med allt i tvätten samtidigt som timern för mitt ägg ringde och ringde. In med allt i tvättmaskinen, inklusive mina kläder, sprang jag runt halvnaken in i badrummet och fixade ett bad, badade Anthony och slängde på en pyjamas igen, satte ner honom i sitt babynest och sen var det bara att börja torka av och svabba hela lägenheten. Jag var inte jättesugen på min frukost efter vid 14-tiden när jag äntligen städat klart men det var bara att trycka i sig. Fick i honom lite mat igen mellan 15-16 och nu ligger han sover: äntligen!

Jag har inte fått mycket gjort idag dock... ska försöka att ge mig ut en runda snart och köpa lite grejer till middagen iaf, laga den ( http://www.dinvinguide.se/nordefors/veckans-vegetariska-biffar-av-kidneybonor-med-spiskummin-blomkalstabbouleh-vitloksstekta-grona-bonor-och-tzatziki/), sen planera lite om jag orkar men helst vill jag bara ta det lugnt i sängen och läsa min bok och vänta på att Lee kommer hem från jobbet runt 21. Livet blir aldrig som man tänkt sig när man har småbarn.

Nästa vecka är det iaf helgdagar tisdag och torsdag och på fredagen är det klämdag så då får vi lite mer tid att tillsammans ta hand om lillemannen. Med Lees jobb så kan han vara väldigt närvarande och vi kan dela på nätterna eftersom han äter ersättning men jag tänker på alla som är ensamstående eller som har mammaledigt i ett år eller så och har en partner som jobbar heltid... det måste vara så tungt att vara ansvarig hela tiden. Jag är så glad över att Lee och jag är så jämställda och att han är så engagerad att jag inte blir lämnad till att ta hand om allt under premissen att jag är mammaledig och inte han. Jag har gjort ett bra val av partner, självklart så är vi grymt kompatibla och av den anledningen så funkar vi ju tillsammans, men jag skulle aldrig ge mig in i en relation där kvinnan har det största ansvaret igen efter mina ungdomsår.

Sötisen igår när vi gick ut på promenad.

PS. Igår körde jag till mitt jobb helt själv (kör väldigt sällan här i Madrid, extra komplicerat med vänstertrafiksbil på höger sida) och jag fickparkerade för första gången sen jag fick körkort. Jag blir alltid så nervös när jag ska göra det att jag brukar försöka, misslyckas och sen snurra vidare tills jag hittar en större plats men igår gav jag mig fan på att jag skulle göra det och jag lyckades. Väldigt förvirrat med vinklarna när man sitter på fel sida dock.

Det var ingen stor plats heller!

Idag är jag obeslutsam om vad jag ska sysselsätta mig med. Jag vaknade när Lee gick upp och åt frukost då och sen somnade jag om på soffan framför Netflix. Vaknade nyss och snart är det väl dags för lunch igen. Det känns inte som att jag gör något annat än att äta, sova, gå på toa!

Tanken är att jag ska fixa det sista idag. Organisera den förbannade garderoben som har irriterat mig i flera månader, organisera om ett av köksskåpen, fylla i donationspapper som jag fick hos läkaren sist (av blodet i navelsträngen alltså), packa om BB-väskan, åka till Primark och byta en topp, gå igenom mina viktiga papper etc. Inga av de jobben verkar särskilt roliga dock så jag kanske stannar här på soffan hela dagen istället. Lee jobbar tills kl 18.30 ikväll och lär inte vara hemma förrän tidigast 20 så jag har ju några timmar på mig att hitta på något.

Jag började äntligen läsa denna boken. Jag har försökt att spara på den tills det närmar sig ifall det blir många timmar på sjukhuset men nu kunde jag inte hålla mig längre.

Nu verkar det funka iaf...

Idag har vi varit hos specialisten i Argüelles och allt såg bra ut. Jag fick resultatet på mina blodprov/socker och alla värden såg bra ut men jag ska tillbaka igen imorgon för att lämna blodprov och urinprov men det är rutin här så det är inget farligt.

Det viktigaste idag är iaf att vi fick veta at han fixerat sig och det är antagligen anledningen till värken jag har känt de senaste dagarna. Så han låg i rätt position nu iaf och förhoppningsvis så vänder han sig inte innan det är dags. Jag misstänkte att det kunde vara detta för magen har sjunkit ner också. Han sköter sig exemplariskt hittills!

Jag fick ytterligare tre tider inbokade med ca 2 veckors mellanrum fram tills födseln och vi fick lite info om vart vi ska ta vägen när det är dags. Så det enda som saknas nu är preparationskursen hos barnmorskan men hon är inte tillbaka från semestern förrän 15/9 och 1/9 som de sa först så jag får komma in då.

Jag känner mig ändå ganska lugn för jag har läst så mycket på internet och i den där boken som jag skrev om häromdagen. Jag är ju ganska lugn som person och blir egentligen mest bara stressad om jag är sen men det är bara 10-15 min till sjukhuset härifrån så det ska nog gå bra. Det ordnar sig alltid!

Nu är det ca 7 veckor kvar och jag börjar bli, inte orolig, men kanske lite fylld med rädsla och spänning på samma gång inför kommande förlossning. En kompis till mig sa att hon läst en bra bok för att förbereda sig av en barnmorska som heter Gudrun Abascal så jag beställde hem den till mamma och har skickat den till mig. Jag vill vara så förberedd som möjligt men på nåt sätt så känns det som att kroppen kommer att lösa det- den är ju designad för att göra det. Det är ändå skönt att ha läst nånting med flera exempel från verkligheten utöver allt det jag redan läser på mina appar (en svensk, en engelsk och en spansk så att jag ska ha ordförrådet på alla språken).

Min syster och jag pratade på telefon häromdagen och hon undrade om jag inte är nervös för jag är ju trots allt i ett annat land men det känns faktiskt helt ok. Jag tror att jag var mer nervös i början av graviditeten när jag insåg att jag skulle föda här men nu så pratar jag ju redan med doktorer och barnmorskan om allt på spanska så det ska nog gå bra. Här är statistiken för kejsarsnitt ca 4% högre än i Sverige och det är lite läskigt tycker jag men om det måste göras så måste det ju göras även att jag skulle föredra naturlig förlossning. Vi får se hur det går helt enkelt.

Man vet ju aldrig när det kommer att hända dock. Jag läste på min app att man kan börja få förvärkar runt denna perioden men jag tänkte inte mer på det men sen läste jag om det boken igår och häromnatten så hade jag väldigt svårt att sova och det kändes som det beskrevs i boken. Läskigt! Både jag och Lee tror att han kommer att komma lite tidigt och jag har gissat 19/10 men bara för att vi tror det så kommer han väl inte förrän två veckor efter utsatt datum.

Vagnen är här, babysittern monterad, bilbarnstolen inköpt, sängen inköpt men ej monterad så vi är iaf ganska förberedda. Nu skulle det bara vara skönt att få sova ordentligt några nätter innan det är dags också...

Jag har precis läst färdigt den senaste Stieg Larsson boken, eller egentligen är det ju David Lagerkrantz som har skrivit den men i samma anda. Jag tycker att den var en riktigt trovärdig uppföljare och den följer samma stil som resterande böcker i Millenium-triologin. Han har gjort ett bra jobb. Tyvärr så tycker jag att engelskan i den översatta versionen som jag har lämnade lite att önska och att den ibland var lite platt, vilket kanske också är fallet i den svenska versionen. Den svenska versionen heter tydligen "Det som inte dödar oss" och jag måste ju säga att den engelska titeln är mer passande för innehållet av boken och det är mer som en ordlek. Jag kan iaf rekommendera att läsa den om man gillar deckare.

Idag hade jag chansen att sova länge men vaknade iaf 7.18. Vilket slöseri med en sovmorgon men det är ju iaf senare än 5.45 då klockan vanligtvis ringer.

Idag ska vi snabbt in till Blackburn och köpa en 50-årspresent till Lees pappa och sen ska vi åka mer till Wales och fira honom med resten av familjen (minus Danni som fortfarande är i USA). Om vädret håller i sig är planen en rejäl bbq men vi får väl se.

Igår var det 100 dagar kvar till due date och det har gått 180 dagar av min graviditet. Känns både mycket längre och kortare. Nu är jag alltså i v 26 (25+5) och i sjätte månaden. Denna veckan har känts oändligt lång för jag har varit så trött och jag har haft ont i ryggen varje dag. Nästa vecka när skolan slutar ska jag försöka simma mycket för det hjälper verkligen. Jag förstår inte varför jag får inte ryggen dock för jag har inte gått upp så mycket så det borde påverka men magen är ganska mycket större nu så jag antar att det kanske påverkar min redan väldigt dåliga hållning. Jag måste leta fram min yogaboll som hamnade i förrådet i samband med flytten, så att jag kan träna ryggen på den.

Nu ska jag gå upp och göra en kopp te och kolla nyheterna. Ses!