asabackhouse

Nu har min mammapenning tagit slut och vi ska nu leva på en inkomst ett par månader och sedan helt utan fast inkomst i ytterligare två månader! Helt galet när man tänker på det men det löser sig alltid på ett eller annat sätt. 

Lee och Anthony på min födelsedag! Anthony gillar att använda mycket spf 50+ och är därmed likblek! Svårt att veta hur mycket man ska lägga på.

Jag och Michael har tagit vår tävling ett steg längre och utökat den till 120 pass istället. Jag har redan gjort två och idag ska vi nog åka till El Pardo utanför stan och gå där. Men vi får se vad vi är sugna på. 

Idag var jag hos bm och hon tyckte verkligen att jag skulle gå en förlossningskurs även att det är på fel vårdcentral så imorgon kl 11 ska Lee och jag dit. Men först har jag gyn kl 9 på morgonen. Ser inte fram emot det så mycket direkt men det är väl säkert bra att göra det också. Efter besöken ska vi gå och äta på en koreansk restaurang som serverar dim sum (som jag längtat).

Sen ska jag planera hela eftermiddagen. Tänkte försöka lägga upp en läroplan för resten av terminen nu innan bebisen kommer så att det blir smidigt att bara ta rätt plastficka från skåpet precis innan jag ska iväg och undervisa. Vi får väl se hur långt jag kommer men förhoppningsvis hinner jag iaf göra ex antal veckor. Tidigare ikväll drog vi iväg och fyllde på vårt förråd med grejer till lektioner som pärmar, post its, etiketter, gem etc. Kollade på att köpa en laminator också... Vi är verkligen staionary nerds jag och Lee. Haha!

Ikväll gjorde jag också chokladbollar. Så länge sen sist alltså och det tog bara typ 10 minuter att göra. Det får jag göra snart igen.

Nu är det dags att sova för jag måste upp vid 7 imorgon. Hoppas jag sover bättre inatt än igår då jag vaknade vid 3 och inte kunde somna om förrän 5.30. Suck!

Tack i vare fullmånen så har sovit kass i några nätter och speciellt natten till igår och för övrigt har jag mina vanliga gravidsömnproblem. Lee var tvungen att gå upp tidigt igår för han skulle hämta en kompis till oss på flygplatsen så jag tog tillfället i akt att försöka sova ut lite men det gick sådär. När jag äntligen hade somnat om ringde telefonen och det var Lee som glömt nycklarna till Kaths lägenhet som vår kompis behövde komma in i och jag var vaken igen. Typiskt!

Strax efter lunch kom Felix och vi gick på en 5km promenad i parken och sen tog vi en lunch ute. Vi åt en riktigt god pisto som är typ som en ratatouilli med ett stekt ägg på och bröd till. Den var riktigt god och smakade hemmagjord. Mm.

Efter det så åkte jag in till La Latina och träffade en gammal kollega från Skandinaviska och vi tog en fika. Det var jättekul att ses igen och vi hade mycket att prata om efter tre år!

Också kul att prata svenska. Jag pratar inte alls mycket svenska nuförtiden utan det blir mest när jag skypar med någon hemifrån men här känner jag iaf mycket fler svenskar. I Manchester hade jag inga svenska kompisar alls så där blev det verkligen inte mycket. Som med alla språk är det ju viktigt att prata dem och det gäller ju även ens modersmål när man inte använder det så ofta. Min svenska är konstant influerad av engelska nuförtiden och många gånger kan jag verkligen inte komma ihåg ord på svenska men förhoppningsvis blir det lite bättre nu när jag kommer prata svenska oftare.

Vad som var mindre roligt igår var att jag hade riktigt ont. Ryggont, starkt tryck över livmodern, höfterna och ljumskarna. Inte skönt alls. Jag hoppas att det blir bättre idag.

Idag har jag sista privatlektionen med min intensivkurs. Dags att runda av allt och repetera vad vi gått igenom de senaste två veckorna. Det är kul att jobba men också ganska gött att vi är klara då det är just intensivt att göra en sånhär kurs. Många timmar med samma elev på kort tid. Han verkar väldigt nöjd iaf och igår sa han att han lärt sig mer på två veckor här i Madrid med mig än på en språkskola i Irland under fyra veckor tidigare i somras. Det är ju kul att höra!

Nu ska jag äta färdigt min frukost och förbereda det sista inför lektionen i eftermiddag. Ha en bra dag!

Ibland är det väldigt svårt att leva i nuet och jag antar att det egentligen är mest beror på att man känner sig lite missnöjd eller olycklig. Men när man är på helt rätt plats så är det enkelt att leva i nuet för man saknar inget, eller man kanske fortfarande saknar något men inte tillräckligt mycket för att det ska påverka ens dagliga liv och ens förhållningssätt.

Jag har ofta haft svårt att leva i nuet och ibland har jag långa perioder av planering och organisering av kommande flytt eller andra projekt snurrandes i skallen mest hela tiden för att fördriva tiden och iom detta har jag tyckt att det kan vara svårt att landa. Jag har verkligen känt så ofta de senaste åren både när jag bodde i Sverige och i England. Att jag alltid är halvvägs till nästa steg och att om jag inte haft det att se fram emot så hade jag nog blivit ganska deppig.

Just nu känner jag mig jättenöjd, jag har landat, jag kan leva i nuet och bara ta det som det kommer. Jag vet inte vad som är orsaken, kanske för att jag är med Lee igen, kanske för att vi är tillbaka i Spanien, kanske för att jag känner mig väldigt hoppfull inför framtiden här, kanske för att vi känner oss bra ekonomiskt eller kanske för att ett litet liv sparkar mig i revbenen just nu. Just nu känner jag mig så tillfreds och kanske tom vågar jag säga lycklig. Livet känns faktiskt fantastiskt just nu! Jag hoppas att den här känslan är permanent.

Idag har jag varit och fått vaccin mot något som jag inte kollat upp vad det var... I England heter det Whopping cough och här i Spanien tosferina och det är normen att man tar vaccinet mellan v 28-36 i båda länderna men i Sverige vet jag inte ens om man tar det. Nu har jag googlat det och det är tydligen kikhosta på svenska. Det kan ju inte skada iaf, speciellt om de anser det vara så viktigt här.

Jag vet att många ställer sig emot vaccin nuförtiden men jag håller inte alls med om det. Jag tänker ge mitt barn de vaccin som anses nödvändiga och jag anser att det är en oansvarig trend att inte vaccinera sig själv och sina barn. Självklart kan det gå fel som med fallet svininfluensan och narkolepsi men med de med etablerade vaccinen verkade det ju bara korkat att inte ta dem. Läste häromdagen att tex skörbjugg har kommit tillbaka i USA som en konsekvens av att folk inte vaccinerar sig längre.

Snart är jag klar med min intensivkurs, bara två dagar kvar, och sen ska jag ta det lite lugnare fram till födseln. Börjar dock med två nya elever nästa vecka som jag ska förbereda för Cambridge Exams hela året. Idag har jag massvis att göra, måste verkligen förbereda de sista lektionerna väl men jag är så seg att jag skulle helst bara stanna i sängen hela eftermiddagen...

Nu är det ca 7 veckor kvar och jag börjar bli, inte orolig, men kanske lite fylld med rädsla och spänning på samma gång inför kommande förlossning. En kompis till mig sa att hon läst en bra bok för att förbereda sig av en barnmorska som heter Gudrun Abascal så jag beställde hem den till mamma och har skickat den till mig. Jag vill vara så förberedd som möjligt men på nåt sätt så känns det som att kroppen kommer att lösa det- den är ju designad för att göra det. Det är ändå skönt att ha läst nånting med flera exempel från verkligheten utöver allt det jag redan läser på mina appar (en svensk, en engelsk och en spansk så att jag ska ha ordförrådet på alla språken).

Min syster och jag pratade på telefon häromdagen och hon undrade om jag inte är nervös för jag är ju trots allt i ett annat land men det känns faktiskt helt ok. Jag tror att jag var mer nervös i början av graviditeten när jag insåg att jag skulle föda här men nu så pratar jag ju redan med doktorer och barnmorskan om allt på spanska så det ska nog gå bra. Här är statistiken för kejsarsnitt ca 4% högre än i Sverige och det är lite läskigt tycker jag men om det måste göras så måste det ju göras även att jag skulle föredra naturlig förlossning. Vi får se hur det går helt enkelt.

Man vet ju aldrig när det kommer att hända dock. Jag läste på min app att man kan börja få förvärkar runt denna perioden men jag tänkte inte mer på det men sen läste jag om det boken igår och häromnatten så hade jag väldigt svårt att sova och det kändes som det beskrevs i boken. Läskigt! Både jag och Lee tror att han kommer att komma lite tidigt och jag har gissat 19/10 men bara för att vi tror det så kommer han väl inte förrän två veckor efter utsatt datum.

Vagnen är här, babysittern monterad, bilbarnstolen inköpt, sängen inköpt men ej monterad så vi är iaf ganska förberedda. Nu skulle det bara vara skönt att få sova ordentligt några nätter innan det är dags också...

Idag har det varit hett och nu börjar jag känna mig mycket varmare också. Ju mer jag går upp desto värre blir det och det toppades idag när jag skulle på intervju för en privatlektion och det lägenheten var på femte våningen! Uffff! Som tur var så fick jag jobbet så det var värt det!

Imorgon så börjar vi och det är meningen att vi ska ha ca 20-25h på lite mindre än två veckor så det blir intensivt men det blir nog bra. Nästa vecka så börjar jag en annan också men det är två dagar i veckan och den kommer nog att pågå under en längre tid.

Det är svårt att veta hur jag ska göra nu när jag är gravid. Uppenbarligen så kommer jag ju att behöva ha lite tid av precis när jag har fött barnet men annars har jag tänkt att jag ska kunna ta typ 8h/privatlektioner/vecka under mammaledigheten. Men vi får se hur det går... Det kanske blir jättesvårt och jag kanske lever i ett drömland. Återstår att se!

Nu när jag är gravid så läser jag verkligen massvis av forum och bloggar. På båda dessa ställen finns mycket att önska vad det gäller hur folk skriver. Jag vet att det inte behöver vara ett formellt språk på sådana platser men jag har forfarande svårt att förstå varför man skulle vilja skriva dåligt när man kan skriva bra.

Några exempel på saker jag sett de senaste dagarna:

E: är

Me: med

O: och

Och det värsta av allt: när folk hoppar över "r" eller "de" som ändelser på verb. Exempel 1: Jag och Erik cykla till stranden igår. Nej! Jag och Erik cyklade till stranden igår. Exempel 2: När vi gå till stranden bli jag alltid trött. Nej! När vi går till stranden blir jag alltid trött.

/språknörden

alltså seriöst?! varför skriver människor med liten bokstav överallt nuförtiden? jag menar, man måste ju aktivt välja bort den stora bokstaven för den är ju automatiskt stor när man påbörjar en ny mening. varför gör människor detta? särskilt populärt verkar det vara i de veganska forum som jag hänger på.. är det extra trendigt där bland veganer/vegetarianer att skippa stor bokstav eller beror det på en generationsfråga? är dessa människor i en särskild ålder kanske? jag har även sett några andra som gör detta, varav en av de personerna är gammal klasskompis från lärarhögskolan, och då gör det mig faktiskt lite bekymrad. anses användandet av stor/liten bokstav på rätt ställe viktigt längre? jag kan köpa att språk utvecklas men det här känns inte som akademisk utveckling utan bara en som sker utan styrning på sociala medier.

jag tycker alltid att det är viktigt, i alla sammanhang, att visa goda exempel (idag skriver jag på detta sättet för att visa på ironi). själv kan jag inte ens använda sms-slang, och jag har precis börjat skriva nåt/nån istället för något/någon och sen istället för sedan men fortfarande bara ibland. det tar fortfarande emot i mig. kanske är det bara jag som är känslig eller är det nån mer som stör sig?