asabackhouse

Jullovet är halvplanerat. Vi bestämde inte förrän igår vad vi ska göra på julafton och juldagen och även att vi från början bestämt att vi skulle ha en slapp jul utan förpliktelser så blir det nu istället svensk julmiddag både den 24 (med Lees mamma) och den 27 (med Lees pappa) och själva juldagen blir delad mellan dem två. Sen kommer Carolin och Thomas och hälsar på en vecka från 29/12-5/1. Så egentligen så är väl lovet nästan helplanerat. Åsa i ett nötskal. 

Nu är det dags att bita tag i sista veckan! 

Det jag har insett efter alla mina flyttar fram och tillbaka är 1) jag är väldigt svår att göra nöjd 2) jag är oändligt rastlös. Kommer jag någonsin hitta platsen jag vill vara på? Jag vet att jag vill jobba som lärare eller inom skola på något sätt. Med ganska stor säkerhet som lärare eftersom att jag nu när jag inte undervisar saknar det jättemycket. Jag saknar att vara drivande, utveckla nya arbetssätt, motivera elever och kollegor till att vara den bästa person som möjligt. Jag saknar till med all planering och rättning. Blir lite smått avundsjuk när gamla kollegor beklagar sig över högar med rättning för det är ju så kul att se hur ens elever utvecklas och formas. Så den saken är ju klar iaf. Och att vara på samma plats som Lee igen är också fantastiskt så jag vet vem jag vill vara med men var vill jag vara? Eller mer specifikt vi? 

Med alla dessa valmöjligheter, vi äger inget hus/lägenhet, vi har inte barn, vi har båda bra utbildningar som gör att vi kan jobba lite var som helst, så blir jag återigen osäker på vart vi vill befinna oss. Efter en period i England, i en av landets regnigaste städer, med en kanske lite för dyr lägenhet och en lite för tråkig lön blir jag sugen på att slänga mig ut på äventyr igen samtidigt som jag kanske egentligen bara vill ha någon som säger till mig att jag borde stanna upp, skärpa till mig och sluta drömma om det jag inte har. Kanske växa upp lite och börja bli vuxen som alla mina kompisar som har stabila jobb, är gifta, har hus och barn. 

Men så tänker jag... Vad fan! Jag är ju faktiskt bara 28. Är det så jäkla bråttom? Nästa år vid den här tiden av året så kanske jag sitter på den där platsen och är några steg närmre Svensson-livet. Eller kanske inte... Time will tell. 

Det här var egentligen tänkt att det skulle handla om ta ställning och jag tänkte egentligen på att det verkligen är dags att ta ställning för den här världen. Inte bara för en fredligare plats (med dagens konflikter) utan också för en bättre framtid för oss alla. Ett beslut som jag själv tagit den senaste tiden är att inte kött längre med tanke på djurens välfärd men också med tanke på miljön och vår framtid. Import, export av kött, djurfoder gjort på grödor som transporteras och den hemska massproduktionen av djur har verkligen fått mig att tänka mer än en gång över mina dagliga val. Jag har också slutat dricka mjölk och jag äter väldigt sällan ägg och det enda jag känner att jag inte kan ge upp ännu är ost, men det har jag också skurit ner på. 

Ett annat ställningstagande jag har gjort är avstå (iaf undvika så mycket som möjligt) palmolja som är orsaken till en av vår tids värsta naturkatastrofer med all skog som brinner i Asien. Palmolja är inte ens nödvändig som tillsats i alla dessa produkter då det finns massa andra produkter som kan användas istället. Googla palmolja och ta ställning du också. 

När jag träffar folk och jag säger att jag slutat äta kött så skrattar de lite och säger att en person gör ändå ingen skillnad men om alla "en" läggs ihop så blir det plötsligt många människor. Jag läste en artikel på Facebook häromdagen från Djurens rätt där det stod att 22% av Sveriges befolkning äter vegetariskt mer än 1 dag/vecka och att försäljningen har gått upp och att det vegetariska sortimentet därmed har ökat. Det är ju fantastiskt! Alla kan ju göra skillnad!