Årets semester bokad!

Häromdagen bokade jag flyg för mig och Lee för sommaren. I år blir det tre veckor i Sverige (23/7-15/8), lite mer än två veckor i England för mig och Anthony och Lee kommer att ha lite mer än fem veckor i England. Det ska bli så kul att komma hem och träffa alla och tanken är att vi också åka upp till mammas familj i Ockelbo/Gävle för jag har inte varit där sen 2013. Kanske blir det också lite festligheter för att fira mina 30 år, återstår att se! Om någon vill träffas får ni gärna höra av er tidigt så att jag kan "boka" in er för det är många som man ska hinna med. 




Idag är denna lilla grodan 3 månader.  

 


Nyårsresume

2016 hände mycket grejer, många resor, besök och upplevelser blev det. 

Januari: året började med att Carolin och Thomas var på besök i Manchester under några dagar. Då åkte vi till Blackpool, käkade fish and chips och vi firade också nyår tillsammans. Vi började #12newplaces och åkte till Liverpool. 

Februari: vi fick en hyresgäst så att vi kunde spara lite extra pengar till stundande flytten som vi hade bestämt oss för att göra i slutet av juli/början av augusti. Vi åkte till Sverige för att fira mammas födelsedag och den 20 februari fick vi reda på att vi väntade barn. Jag testade att laga hemmagjorda vårrullar första gången och åt ännu mer vegetariskt än innan.

Mars: tog oss till plats nr 2: Sheffield som inte var mycket att se faktiskt! Vi åkte till plats nr 3: Snowdonia i Wales och jag började göra gröna juicer med spenat, grönkål osv. Vid denna tidpunkten mådde jag sjukt illa och kunde inte cykla till jobbet längre pga det. Åt i snitt fyra bananer om dagen då det var det enda som inte gjorde mig illamående. Vår kompis Simon kom på besök från Frankrike.

April: åkte vi och hälsade på Michael och Timothy i Belfast, Nordirland. Träffade också Johnny för en middag på stan. Det blev en rolig resa men återigen så illamående. Drog också på mig en urinvägsinfektion som hette duga och var halvt febrig under nästa hela resan. Vi kollade in stan, promenade en massa och såg sevärdheter. I slutet av månaden avtog illamåendet och jag började känna mig normal igen. Veckan efter Belfast var vi på första ultraljudet och allt såg bra ut. Det blev också en snabb tur till Wales.

Maj: i maj kom både storebror Björn och min kusin Adam och hälsade på samma helg. Vi lagade god mat, var på nattklubb på Canal Street och jag och Björn firade våra födelsedagar med Afternoon tea. Vi åkte London och träffade Malin och Kyle som var på besök från USA och jag och Lee firade min födelsedag med att kolla på Mamma Mia-musikalen. 

Juni: jag och Lee åkte till Southend-on-sea och prickade därmed av nr 4 tror jag. Överskattad middag och fyra timmar i kö på vägen dit och tillbaka. Ingen hit! Jag fortsatte att crava frukt och blev besatt av jalapeñooliver. Mmmm. Vi flyttade ut från lägenheten i Manchester och in till Lees mamma sista månaden i England. Vi gick på 20 veckors ultraljud och vi berättade för alla att vi väntade barn och att Lee fått jobb i Spanien. 

Juli: var den regnigaste månaden i mannaminne och så kallt det var. Jag använde vantar på jobbet fram tills mitten av månaden. Uff! Vi låter återigen ner till Wales, denna gången till Tryiada Bay för att hälsa på Lees pappa och farmor och farfar. I slutet på månaden började vi resan ner till Spanien och första stoppet blev Rhoen i Frankrike. Det var en fantastiskt vacker stad och vi åt en underbar middag där i solskenet. 

Augusti: andra stoppet blev på ett sunkigt hostel i Eibar utanför Bilbao i Baskien. Sov skitdåligt och spenderade halva natten med att yoga. Till slut åkte vi sista biten och slängde in våra grejer på self storage i Madrid, flyttade in i vår kompis Katharines lägenhet på femte våningen utan hiss, dog utav värmen och fick till slut tag på vår egen lägenhet. Vi köpte månadskort på en pool i närheten och spenderade många dagar där. Storebror Örjan och flickvän Maya kom på besök några dagar och vi turistade lite i stan. Vi kom in sjukvårdssystemet igen och jag gick på ultraljud, till barnmorskan och läkaren nästan varje vecka fram tills förlossningen. Vi firade Lees födelsedag med middag och en natt på hotell med pool och av mig fick han ett par Ray ban. Det blev också en tur till Toledo och en till Segovia. 

September: i september hände nog inte så mycket egentligen. Jag undervisade en intensivkurs i engelska och påbörjade lite privatlektioner, försökte ta mig igenom de sista 10 veckorna innan bebisens ankomst pch tog det mest lugnt. Träffade några gamla kompisar från när vi bodde här sist, var ute och åt osv.

Oktober/november:  Lee började jobba och fick bara jobba en vecka innan han hade två veckor föräldrarledigt. I oktober började jag få förvärkar ganska tidigt och den 11:e på kvällen när jag hade en lektion så började det kännas värre. Efter två dagar med värkar mellan var 5-50 min ungefär och ingen sömn så åkte vi in till sjukhuset men fick åka hem igen. Tre timmar senare fick vi dock åka tillbaka då det tilltagit och då blev jag inlagd. 12.53 på fredagen 14/10 så kom lille Anthony till världen, 2830 g och 48 cm lång. En vecka senare kom mamma och Svante och stannade i tre veckor och under den tiden kom också Lees pappa och flickvän några dagar. Ytterligare några dagar efter kom syrran med familj så det var fullt upp. När mamma var här så åkte vi både till Buitrago de Loyzana och till Cuenca och prickade därmed av nr 7 och 8. 

December: i december så blev det ytterligare turer: Navacerrada och Aranjuez och de blev nr 9 och 10 och tyvärr hann jag inte med de två sista på lista. Vi firade jul i Marbella med Sanna och hennes dotter och den 26 kom Lee mamma, syster och bästa kompis på besök under tre dagar. Nyåret firade vi med en gammal klasskompis till mig som jag aldrig träffat i riktiga livet innan då vi pluggade tillsammans på distans. 

Sammanfattat kan man säga att det varit ett händelserikt år. Många resor och många besök! Jag hatar ju att stå stilla och blir lätt rastlös men jag inser nu att jag gör nog ganska mycket på ett år ändå alltså. Jag hopas på ett 2017 i samma anda! 

Det gick inte att ladda upp alla bilderna men här kommer några. I oordning dock. 










Babysitter

Idag var vi Manchester och uträttade massa ärenden och var hos barnmorskan men vi hann också med ett besök på Mamas & Papas. Jag hittade en babysitter på deras hemsida på nätet igår och Lees mamma ville köpa en till oss som present så då plockade vi upp den (den sista som fanns kvar). Jag gillar diskreta färger så den här var helt i min smak och den hade bara ett par stycken leksaker på ramen.

Vi hann också med en lunch på Don Marco som är mysig italiensk restaurang i Manchester. Jag åt världens godaste pizza!

Min underbara man!

Allt såg bra ut hos barnmorskan och nu blir nästa besök i Spanien. Första prioritet blir att fixa en ny läkare när vi kommer fram. Sen en lägenhet!


Redan fredag!

Denna veckan har gått både snabbt och långsamt. Väldigt snabbt hemma och såååå långsamt under arbetstiden på jobbet men nu är det iaf fredag.

I onsdags träffade jag Katharine och fikade på ett skandinavisktinspirerat café i Northern Quarter i Mcr. Mycket trevligt att ses igen och börja planera lite inför hösten. Jag fick nycklarna till hennes lägenhet och sen satt vi och pratade mycket politik, som vanligt helt enkelt.

För varje dag som går blir jag mer och mer peppad på att åka... Nu vill jag inte vänta längre. Igår kväll satt vi och kollade på olika vägar ner och vi har bestämt oss för att åka ner över tre dagar så det blir nog en natt i mitten av Frankrike och en natt i norra Spanien innan vi kommer fram till Madrid. Vi får se, kanske bokar vi det ikväll men nu ska jag bara chilla en stund. Jag är helslut efter denna veckan.

Härligt väder idag eller inte...


Stress och pliktkänsla

Igår var jag hemma från jobbet för jag kände mig riktigt risig. Jag tror att all dålig sömn kommit ifatt mig och när jag vaknade igår morse så kände jag mig kass och Lee sa till mig att stanna hemma. Vanligtvis är min arbetsmoral väldigt hög och ofta går jag till jobbet även att jag borde stannat hemma men igår så sket jag i det. Jag tycker generellt att folk borde vara bättre på att stanna hemma när de inte mår bra men det är så lätt att få dåligt samvete för hur det ska påverka ens arbetskamrater, speciellt på en skola.

Jag ska försöka bli bättre på detta för i slutändan så är det ingen som tackar en för att man blir utsliten. Inte för att det var så allvarligt nu men förra året så var jag själv väldigt nära den omtalade väggen, mycket pga pliktkänsla, och jag fick många symptom som yrsel, huvudvärk, små minnesluckor osv som är tecken på grov stress och jag vet att jag borde lyssnat på min kropp då men det gjorde jag inte. Mycket för att jag är så förbannat envis och så lider jag väl av "duktiga-flickan-komplex". Lyckligtvis nog så klarade jag terminen ut och jag tror att mina härliga veckor i Spanien utan stress fick mig tillbaka på banan igen. Den livsstilen passar mig mycket bättre och jag tror att det kommer bli bättre när jag får jobba där igen.

Jobbet som jag har nu är också stressigt. Inte för att jag har alla bedömningar, planering och annat ansvar som lärare utan för att jag personligen känner oerhört stort ansvar för de elever jag jobbar med. De är väldigt känsliga för rubbade rutiner och ibland får de inte stödet de behöver när ordinarie personal är borta. Då tycker jag att det är svårt att vara hemma även att jag är sjuk eftersom jag inte vet hur de kommer att lösa det för dem. Men å andra sidan så är det ju verkligen inte mitt ansvar och det är något jag måste bli bättre på att komma ihåg.

Det som är bra med att vara sjuk är ju att man får äta vad man vill. Typ hemmagjorda äggfria pannkakor med lyxig glass.


Överkänslig

Den senaste veckan har jag känt mig jäkligt överkänslig. Jag vet inte om det beror på att jag varit så trött eller om det graviditetshormoner.

Tex idag är jag skittrött för vi fick städa vårt bokförråd istället och det betyder att vi stod upp hela dagen. Så nu är jag jättetrött i ryggen och fötterna så jag smsade Lee och frågade om han kunde plocka upp mig på stationen så jag slipper gå hem. Tyvärr så var han tvungen att köra hans mamma och fixa en sak och han är inte tillbaka förrän tidigast 20 ikväll så han kunde inte göra det. Det faktum att han inte kunde hämta mig och att jag kommer behöva sitta själv hela kvällen fick mig att börja gråta. Löjligt men sant! Tur att jag hade solbrillorna på.


Inset day

Idag har vi studiedag och hela skolan ska packad ner och allt ska flyttad på. För mig är det här systemet med att alla ska byta klassrum helt ologiskt och det verkar ju sjukt osmidigt men men det är inte mitt problem. Eftersom jag har en bula så slipper jag allt lyftande och kommer istället att lägga in bedömningsdata i systemet, skriva elevprofiler och laminera grejer till olika klassrum. Lite trist men iaf skönt för jag får för ont i ryggen av att lyfta tungt och även att jag inte lyfte mycket igår så hade jag ändå jätteont i ryggen av att jag stått lutad fram när jag sorterade papper hela dagen.

Inga elever idag så det blir lugnt och skönt. Men det bästa med dagen är att en av mina kollegor på kontoret har lagat vegetarisk byryani (en sorts curry) och vegetariska samosas till allihopa. Hon är grym kock och det ska bli så sjukt gott! Härligt också att hon väljer att göra vegetariskt även att det finns många köttätare på jobbet. Skönt med folk som bryter köttnormen. Lunchen kommer definitivt bli höjdpunkten idag!


Sliten

Jag känner mig så sliten idag men som tur är har jag haft en jätteskön dag. Jag har fått vara provvakt hela förmiddagen och på eftermiddagen fick jag rätta. Kändes nästan som att jobba som lärare igen. Imorgon kommer det att vara ännu lugnare för då firar de flesta Eid och det kommer nog bara vara max 5 barn i varje klass.

Den slöaste kollektivtrafiken i den här stan satte käppar i hjulen för tidig hemkomst dock så nu sitter jag och väntar på perrongen. Jag missade tåget med typ 3 min och det skyller jag på bussen för den var 8 min sen.

Ikväll är tanken att vi ska simma om vi orkar. Då bör jag bli ganska utmattad och förhoppningsvis sova bättre. Återstår att se.


V. 25 (24+1)

Igår började v.25 och jag känner mig ok men min sömn är mycket sämre. Jag vaknar varje natt och är vaken under en längre period och jag vaknar av sparkar i sidan eller så har jag svårt att somna eftersom han är aktiv precis när jag går och lägger mig. Jag är nog lite orolig för att han ska bli fastklämd därinne när jag ligger på vissa sätt och då flyttar jag på mig och så flyttar jag på om och om igen. Ikväll ska jag testa att inte dricka något te sent och så ska jag simma (om mitt halsont har gått över) så att jag är utmattad.

Nu är det ju ca 15 veckor kvar och det känns både jättesnart och ibland evighetslångt. Som att tiden rusar fram men att den står stilla. Vi ser verkligen fram emot att han ska komma nu men samtidigt måste vi styra upp allt med flytten till Madrid och skaffa ny doktor osv innan det är dags. 31/7 börjar resan ner, bara 3,5 vecka kvar. Tiden springer iväg!


Morgontåg

Idag börjar mitt nya pendlande. Jag sitter nu och väntar i Bromley Cross och det är faktiskt fantastiskt väder!

Två veckor och fyra dagar kvar. Denna veckan har vi assessment week+studiedag och det är dessutom Eid (slutet på Ramadan). Detta innebär att det är väldigt lite vanligt schema och mycket undantag. Eid ändras tydligen lite på beroende på vilket land man kommer från osv så det är svårt att beräkna när det kommer att ske. Jobbet hade beräknat för torsdagen när terminsplaneringen gjordes i september men tydligen så infaller det redan på tisdag eller onsdag beroende på vart personen är från då så antagligen blir det väldigt få elever kommande dagar då vi har väldigt stor andel praktiserande muslimer.

Studiedagen kommer nog bli ganska lugn också eftersom jag är gravid. Alla andra, förutom jag och två andra gravida kollegor, ska byta klassrum och börja flytta in till den nya byggnaden som byggts till under våren men vi gravida ska sortera papper istället. Health and safety är väldigt viktigt här och med risken för stämningar är de sjukt försiktiga. Känns inte som hemma men ganska vettigt faktiskt.

Vi tjuvstartade med ett par bedömningar redan i fredags också och jag är så stolt över mina elever som fick jättebra resultat och nådde nationell standard trots att de har inlärningssvårigheter. Känns skönt att mitt jobb och mitt tjatande har gjort någon nytta iaf.


Hatbrott

Efter folkomröstningen är det här landet pannkaka. Pundet har sjunkit, Boris Johnson har hoppat av (bra gjort tycker jag men många är upprörda), de konservativa saknar ledare och därmed är landet utan premiärminister, Labour-partiet överväger att ta en Anna ledare än Jeremy Corbyn, och antalet hatbrott har gått upp från ca 63 anmälda fall/vecka till 300 den här veckan.

Något som hände iom valet är att "folk" verkar tycka att det är ok att öppet visa och uttrycka sina rasistiska åsikter. Det är som många röstade inte för EU eller ej utan för immigration eller inte, vilket är helt felaktigt. Dessa människor är också helt felinformerade och tror att alla invandrare nu ska flytta hem och inte bara européer utan även asiater osv. Detta visar lite på hur oinsatta Leave- väljarna faktiskt var och jag tycker att det är mycket obehagligt. De människor som främst har blivit attackerade är kvinnor med slöja (vi har inte många europeiska länder som utövar islam) och polacker. På nyheterna har vi kunnat se flera reportage med personer som blivit attackerade och människor verkar generellt inte vilja ingripa utan de låter det bara hända. Jag blir så förbannad.

Häromdagen blev min kollega som bär slöja attackerad vid min hållplats utanför jobbet. Två personer i 50-års åldern ställde sig för nära henne och började säga rasistiska saker till henne och de försökte slita av hennes slöja. Alla personer som var vid busshållplatsen saknade civilkurage och gick därifrån och det slutade med att hon också fick ge dem de pengarna hon hade i sin väska. Direkt när de närmade sig erbjöd hon dem sin handväska eftersom hon trodde att de skulle råna henne men de var mer intresserade av att tala om för henne att hon inte hör hemma här. Vad vet dem dock? Hon är uppvuxen i England, hennes barn är födda här, osv.

Fy fan för folk alltså.


Sjuk!

Jag började känna av halsen igår och idag är det svårt att svälja. Så irriterande! Jag måste ändå in till Manchester idag och lämna nycklarna om ett par timmar men sen ska jag bara hem och bädda ner mig. Sen får det bli nån god soppa ikväll. Skönt äntligen vara klar iaf.

Två veckor och fyra dagar kvar på jobbet och aldrig har längtan efter semester varit så påtaglig. Jag är så trött på mig jobb och omotiverad till att jobba som just nu. Jag längtar efter att få vara läraren igen och inte en assistent.

Nu frulle och lite nyheter. Verkar bara som att de talar om att Wales vunnit fotbollen dock. Mycket fotboll blir det i det här landet!


Ändrade planer

Även att vi var uppe till 23.30 så hann vi inte klart så jag får helt enkelt åka in med tåget och lämna nycklarna imorgon istället. Vi slänger in allt i förrådet nu men sen måste vi sålla och se vad vi faktiskt måste ha med oss och vad vi kan lämna. Svårt att välja men vissa saker måste vi ju faktiskt inte ha på en gång även att det hade varit skönt att ha allt med oss.

Jag har träningsvärk i hela kroppen idag, det är slitigt att städa. Tänk på alla människor som jobbar med att städa som jobb, som min mamma alltid gjort. Inte konstigt att det är lätt att bli utsliten med den belastningen.

Nu några timmar på jobbet innan jag ska hem och fortsätta. Idag ska vi till kyrkan och kolla på en konsert om Slaget i Somme som hände för 100 år sedan. Tydligen är det det slag med mest döda vi ett och samma tillfälle i Englands historia. Jag lär mig mycket om Englands kultur och historia när jag bor och jobbar här.


Känner mig död!

Vi har hållet igång sen vi kom hem idag! Badrummen är klara, alla fönster, alla lister, allt spacklande och målande men vi har fortfarande köket/vardagsrummet kvar. Ska göra ett sista ryck snart och sen är planen att vi ska klara imorgon vid 17-tiden så vi ska lämna in nycklarna och vara klara med allt vid sex när de stänger. Jag har lyckats med att få ledigt de sista två-tre timmarna på jobbet imorgon så jag är nog hemma runt 13.30. Tacka guden för det för annars skulle vi aldrig hinna.

Stackars lilla bebisen blir nog stressad av att jag röjer runt så mycket för han har sparkat som bara den sen jag kom hem men det är väl lika bra han vänjer sig. Jag brukar ju oftast ha många bollar i luften! Det ska dock bli riktigt skönt med en välförtjänt sovmorgon på lördag.

Lee tycker att det är dags att sätta igång igen!


Nästan där

Ikväll packas det sista och storstädningen ska avverkas. Planen är att lämna in nycklarna redan imorgon kväll strax innan 19 när de stänger. Ska bli skönt att bli klar! Det känns som att projektet flytt blev mer utdraget än beräknat.

På lördag tänkte jag passa på att simma. Eftersom jag har betalat av mitt gym så kan jag nu inte använda mitt gymkort längre och har därför har jag inte tränat på hela veckan. Jag har iaf lyckats med över 10000 steg varje dag både denna och förra veckan. Skönt!

Idag har vi iaf härligt väder, hoppas att det håller i sig hela dagen.


Ständigt matgooglande

Som gravid känner jag att det finns så otroligt mycket restriktioner på vad man ska äta. Innan jag själv blev med barn var jag helt säkert på att jag inte skulle bli då nojjig med mat men på nåt sätt så vill jag inte riskera något, även om risken är pytteliten. Dels för att jag har det mest dyrbara i mitt liv växande i mig men också för att jag har inte tyckt att vara gravid har varit underbart hela tiden så jag vill verkligen inte missa presenten på slutet pga slarv.

Men det är otroligt vad mycket jag inte får äta! Jag har definitivt en stark umamipalett och då i går ju allt lufttorkat och dessertostar tex, två grejer som jag verkligen är sugen på men som är big no no. Jag har också varit otroligt sugen på leverpastej (konstigt men det kanske är det allmänna järnsuget) men det är också off limits eftersom jag varken får äta lever eller pastejer av något slag. Kött i sig är jag inte så jättesugen på men pålägg saknar jag. Tyvärr finns inte så goda här som hemma och så är det ju så många som jag inte få äta så det blir inte så mycket iaf. Vid den här tiden blir det nog ungefär 5/7 vegetariskt och ett par dagar i veckan med lite kött.

Tack vare alla dessa restriktioner blir det en massa googlande. Igår stod jag på affären och googlade ölkorv en lång stund innan jag fick lägga tillbaka den. Åh, det hade varit gött! Bara fyra månader kvar!


Bra jobb att göra hemifrån?

När vi flyttar så kommer jag ha en osäker framtid till att börja med och jag funderar på olika saker som jag skulle kunna jobba med hemifrån som ett komplement till mammapenningen i Spanien. Vad jag hittat än så länge är:

*ge lektioner på nätet
*översättning
*sälja saker typ telemarketing
*bli professionell bloggare (haha-ingen chans!!)

Hade varit skönt om jag hade kunnat undervisa lite eller översätta men det är nog ganska svårt att få sådana jobb. Om någon har några tips, please let me know!

Lee kom hem från jobbet och kände sig risig idag så nu sover han, och jag vill verkligen också sova men jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken. Igår fick jag bara 2 h djupsömn och resterande tid sov jag lätt eller var vaken. Jag tror jag kommer vara välförberedd på dålig sömn när bebisen kommer! Jag känner mig så sliten idag efter den dåliga sömnen och eftersom jag har fått vicka nästan hela dagen och utan stöd till de elever som jag vanligtvis assisterar. Jag längtar verkligen tills jag är klar med den här terminen.

Dags att försöka packa om mina kläder i vacuumpåsar och sen ska vi iväg till förrådet och dumpa av grejer och hämta upp takräcket som nu äntligen blivit sålt! Operation takräcke: slutfört.

Lite att bita i (jag är vanligtvis inte så slarvig)!


3 veckor och 3 dagar kvar

Nu närmar det sig slutet på terminen och jag hoppas att veckorna kommer att gå lika snabbt som de gjort resten av terminen. Denna veckan ska jag som vanligt vicka en hel del och sen ska jag få gå till kyrkan två dagar för nån slags konsert för y5-6. Med tanke på detta så kommer nog veckan gå ganska snabbt.

Nästa måndag måste jag ta tåget från Bromley Cross kl 6.47. Det kommer att bli 14 långa dagar med lång pendling men men, vi sparar massa pengar på att göra det på detta sättet istället. Jag måste bli bättre på att lägga mig tidigt och så får jag sluta att sova på eftermiddagen när jag kommer hem! Tänk att jag pendlade på det sättet i flera månader förra året.


Jag som inte trodde det skulle bli så farligt!

Jag tror att jag har underskattat hur mycket saker vi har. Nu har vi stort sett packat ihop allt förutom kökssaker och vårt hifi-system som kommer att ta upp ca 3 lådor till skulle jag tro. Vi har redan kört iväg typ fyra små och tre stora lådor till vårt förråd men nu ska vi alltså få plats med de tre, två som redan är ihoppackade och två stora resväskor. Tur att takboxen är gigantisk! Den kommer nog att sluka en hel del men lite orolig är jag allt. Vi vill ju gärna sitta hyfsat bekvämt för det är ändå en bilresa på typ 200 mil och då är det ju inte så roligt med saker överallt. Vi får väl se, i värsta fall kan vi ju förvara lite böcker och sånt hos Lees mamma ett tag.

Vardagsrummet i kaos! En vecka i till i den här röran sen är det bara att bo i resväska i typ 3,5 vecka innan vi ger oss av på riktigt. 3 veckor och 4 dagar kvar på jobbet och jag räknar ner dagarna alltså. Det ska bli så skönt att avsluta kapitlet Manchester.


Gravidmage v.23 (22+5)

Idag är jag gravid i vecka 22+5. Nu börjar det verkligen synas mycket tycker jag och han rör sig mer än förra veckan. Jag börjar verkligen känna av min rygg och jag har faktiskt fuskat med skolans dress code denna veckan och använt mina bekvämaste gympaskor ett par dagar istället för platta ballerinaskor som inte ger något stöd.

Efter allt packande och flyttande igår så kändes det som att ryggen var av och jag fick en liten reality check. Jag kan helt enkelt inte röra mig lika enkelt och smidigt som innan och jag känner mig inte lika stark. Jag blir ganska frustrerad av detta eftersom jag ser mig själv som en väldigt självständig kvinna men det är väl bara att vänja sig för annars kanske jag skadar mig och det vore ju korkat. Det är inte alltid bra att vara envis.

Bebisen ska nu vara ca 27 cm och väga lite mer än 1/2kg. Det känns overkligt att det kommer att komma en liten människa till oss. En mix av mig och Lee som säkerligen kommer se ut som Lee för de har väldigt dominanta drag hos männen på hans sida av familjen. Vi får väl se vad han får från min sida... På senaste ultraljudet såg det ut som att han en ganska stor näsa så det får han väl tacka mig för!

Nu har Lee och Remus åkt iväg London med alla prylar och de har äntligen lyckats få på det förbannade takräcket! Vi har också lyckats sälja ett så nu har vi bara ett kvar. Jag själv ligger däckad på sängen även att jag vet att jag borde gå in till stan och köpa fler vakuumpåsar och en ny förpackning med Dream Cream från Lush. Jag behöver gå ytterligare 9220 steg enligt min klocka så jag får välbta mig i kragen snart. Hoppas ni inte lider för mycket av bakfylla där hemma!


Tidigare inlägg
RSS 2.0