Babyyoga
Om vädret är hyfsat imorgon så jag och Anthony testa babyyoga i Retiro-parken imorgon. Det står att det ska regna imorgon och idag har temperaturen sjunkit rejält men jag håller tummarna för att det ska hålla torrt tills 13-tiden när vi ska vara klara.
Personen som arrangerar yogan är samma kvinna som ordnat babymassagen som vi har gått på och det är kul att få träffa lite nya mammor på detta sättet. Förhoppningsvis är yogan kul och fortsätter under våren och vi får då chans att lära känna ännu fler människor. Trevligt sätt att komma ut på!
Två minuter innan jag fick världens kaskadspya över hela mig. Anthony har dock bara kräkts ca 1 gång/ vecka de senaste månaderna så jag får väl överleva när det händer.
Vilken helg!
Här i Spanien har vi haft långhelg och vädret har varit fantastiskt! 25-30 grader och sol nästan hela helgen. Idag var den finaste dagen och när jag promenerade intill centrum innan var det 30 i skuggan!
I torsdags började vi ledigheten med en picknick i parken brevid, i fredags jobbade jag men Lee var ledig och då gjorde vi inget speciellt på kvällen. I lördags åkte vi till Ikea med kompisar och på kvällen köpte vi regnbågsforeller och åt med nypotatis, färsk dill och vitt vin och åt middag tillsammans. Igår gick vi 10 km utmed floden i solen och satte oss sen på en uteservering och idag har vi varit på babymassage pch sen gått 11 km upp till en foodtruckmarknad. En helt underbar helg som mest har spenderats utomhus.
Sömnlös i Madrid
Jag somnade tidigt igår kväll, redan vid 22 ungefär men vaknade vid 3-tiden och nu är det helt omöjligt att somna om.
Lee har varit hemma från jobbet nästan hela veckan för han har varit sjuk och i onsdags började även Anthony bli krasslig och igår hade han feber, snuva och hosta och nu är cirkeln sluten då även jag mådde kass igår och även för tillfället. Ska jobba ett par timmar nu på morgonen men sen ska jag nog bara hem och vila vilket är så trist nu när det är 25 grader ute. Svensk som en är vill jag bara sitta och njuta av solen istället men här kommer det ju faktiskt fler dagar och det handlar inte lika mycket om att passa på som i Sverige.
Anledningen till att jag vaknade vid 3-tiden är för att Anthony började gråta. Det är första gången som det händer på ca 3-4 månader så jag känner mig helt ovan. Han har sovit så himla bra sen han var ca 1 månad och nu på tisdag blir han 5. Hoppas att det bara är förkylningen som gjorde det så att det inte är något ihållande.
Ska göra ett försök till att sova, annars får det nog bli en tidig promenad istället.
Babymassagekurs
I måndags började jag och Anthony på babymassagekurs i närheten av vart vi bor. Av en tillfällighet såg jag en annons på grupp på fb och det fanns en plats kvar och det är helt gratis. Jag såg annonsen härom veckan men då skulle den varit på en annan plats och jag hade behövt åka dit med Metro vilket jag inte var så sugen på men nu hade platsen bytts och därför passade det perfekt.
Det var jättekul att vara med och det är ju väldigt bra att kunna massera sin bebis oavsett om barnet har kolik eller allergi eller bara ändå. Anthony har ju inga problem just nu och han sover ju redan väl på nätterna men det är ändå bra att ha lite kunskap. Och vem gillar inte massage?
Dessutom fick jag möjlighet att träffa andra mammor och en del av dem bor i närheten och nästa gång ska vi kanske gå på en fika efter lektionen. Ska bli trevligt!
Lillkillen busar i sängen. Jan har också börjat bli intresserad av bollen. Sötnöten!
Intensiva veckor
Idag åkte Simon hem efter att ha varit här i sex dagar och även att det är trevligt med besök så känns det riktigt gött att få ha lägenheten för oss själva efter ca två veckor med besök totalt.
Igår kom även min kusin och hans partner men de bor inte hos oss. Jag mötte upp dem på restaurang igår kväll och idag sågs vi över lunch. Jättekul att ses igen, jag hoppas att det inte dröjer för länge tills nästa gång.
Det blev inte många bilder idag och inte var det bra ljus heller men alltid är det något iaf.
Imorgon ska vi ha en riktig slapparsöndag och vi har inget planerat förutom lite mathandling. Skönt! Först ska vi dock ha sovmorgon!
Nästa vecka ska det härliga vädret komma tillbaka och det ska bli upp emot 25 grader igen. Kanske blir det veckan då jag kommer igång med löpningen igen. Jag och Michael kör en ny omgång av träningsvad den våren i år är målet 120 pass innan midsommar. Jag har gjort 49 än så länge så det går framåt men de består mestadels av långpromenader och jag vill börja byta ut det mot ett par löpturer/vecka istället och kanske trycka in lite mer yoga också. Jag börjar närma mig den vikten jag hade innan jag blev gravid igen men jag känner mig inte alls lika vältränad. Jag saknar min cykling till jobbet i Manchester och mina simpass. Vi har en simhall här i närheten men jag har fortfarande inte testat den. Det är svårt att få ihop det tidsmässigt när vi båda jobbar mycket. Vi har precis upptäckt ett gym runt hörnet, kanske ska undersöka det för det är bara tre min hemifrån och kräver inte lång tid för att ta sig dit. Hade varit gött att komma igång ordentligt igen.
Nu är det sängdags!
50 kg gumman
Idag lyssnade jag på en podcast pch fick höra talas om ett par killar från "Ex on the beach" som sa att tjejer ska väga 50 kg.
What?! 50 kg?! Vem fan väger det, om du inte är 14 år då?!
Det här är jag. 66kg, 4,5 månad efter graviditet. Skulle inte detta kunna vara attraktivt? Jag tycker att jag är grym form, skulle kunna tappa ett par kilo till men What?! Jag är 16 kg från dessa killars drömbrud. Vem har de sett? Vem är idealet? Vet de ens att muskler väger mer än fett?
Jag blir så sjukt provecerad detta. Förhoppningsvis lysssnar ingen på dessa nötter men det finns ju en risk att folk håller med. ???!!?!? Äcklad av deras avsaknad av insikt alltså.
Seriöst 2017?
Kan man göra skillnad?
Ikväll skickade jag ett meddelande till en gammal elev som förlorat en förälder. Jag har inte fått svar ännu, och egentligen vill jag/förväntar jag mig inget svar. Jag ville bara sträcka ut en hand, berätta att det kan hända alla, det hände mig, att det kommer bli bättre man måste bara våga tro och chansa ibland i livet.
Det är så jäkla svårt att förlora en förälder i tonåren, man har ju redan så mycket annat att bråka med som hormoner och struliga förhållanden till vänner och kanske pojkvän. Livet är inte så lätt för en tonåring, än värre för en tonåring som måste genomgå att förlora en förälder. Jag minns att mina syskon tog det hårt (jag är yngst) men jag var 15. 15 år! Livet är nog jobbigt som 15-åring! Att förlora pappa vid denna åldern var ofattbart för mig. Jag var så ledsen men samtidigt vuxen. Jag ville inte att det skulle märkas samtidigt som jag bara antagligen ville ha en kram. Vad skulle jag göra? Vart skulle jag vända mig?
Som tur var tog jag "rätt" väg. Jag valde att att bli en pluggis, exelera, få bästa betyg, skaffa bra umgänge osv. Men jag kunde lika gärna ha tagit droger, utvecklat självskade beteenden mm. Fanns det nån instans för barn som förlorat föräldrar då? Kanske, men jag vet inte vart de fanns. Jag gick till skolan dagen efter min pappa dog för jag pallade inte att vara hemma och planera begravningen. Jag ville inte höra, ville inte veta fast jag visste vad som komma skall. Samtidigt satt jag i skolbänken och stirrade bara rätt ut.
Om jag skulle kunna lyckas nå en sådan elev och få denne att förstå att en dag kommer det att bli bra hade jag varit nöjd. En död betyder inte världens ände även att det känns så. Det känns fortfarande så ibland för mig, idag, snart 15 år senare, 29 nästan 30 år gammal. När jag ser min son växa upp och jag vet att han aldrig kommer veta vem riktiga morfar är blir jag ledsen. Men sådant är livet. Vissa får stanna, andra får gå. I minnet lever de för alltid kvar dock, det är vad som är värt något.
Pappa, jag glömmer dig aldrig.
