Ett jäkla humör
Ibland så kommer jag hem och bara känner att jag är sur, trött, hungrig eller vad det nu kan vara. Och även att jag inte tänkt ha en ton eller låta sur så händer sig av nån anledning att det första orden som kommer ur mig är negativa, en klagan över något eller någon. Så tråkigt det måste vara för Lee tänker jag. Vilket tråkigt bemötande. Hur en själv bemöter påverkar ju så oändligt mycket hur de bemöter dig. Är det nån som känner igen sig?
Jag ska försöka att vara lite trevligare när jag kommer hem. Att hålla sig positiv hela tiden är hårt jobb!
