asabackhouse

Förra helgen blev Anthony ett år! Tiden har gått så fort och det är svårt att förstå att det verkligen gått ett helt år. Mycket har hänt sen dess: han har blivit mycket större såklart, han har börjat ta små staplande steg med sin gåvagn (får nog vänta lite till innan han börjar gå helt själv), och han äter som en häst och vi har u det detta året: flyttat till en större lägenhet, köpt en bil, fått nya jobb, börjat planera nästa års bröllop och  säkert en massa annat. Det har hänt rätt mycket under året helt enkelt.!

Vi vuxna var också glada då vi hittade billiga och riktigt goda restauranger och fick äta både indiskt, kinesiskt och brittiskt. Vi hann med en tur till Iceland (brittiskt supermarket), långa promenader och ett par glas vin också. En härlig helg helt enkelt!

Att laga sin egen barnmat är så simpelt och går så snabbt, dessutom har man full koll på vad som är i. Vi lagar nästan all mat själva till Anthony förutom om vi är och reser och det är smidigare med köpmat. Tack vare att vi har gjort så tror jag att hans smaklökar är mer utvecklade då han äter i princip allt vi ger honom som tex lök, vitlök, små mängder av chili, aubergine, zucchini, palsternacka osv. 

Det behöver verkligen inte vara komplicerat och när man väl skurit upp allt och lagt det i grytan så sköter det ju sig självt. 

Jag vet att det är lång tid kvar både i Sverige och England men här börjar vi bli sugna nu. Helt plötsligt känns det som att vintern har varit jättelång och den aldrig tar slut. Nästa vecka ser det dock ut som att det ska ordna upp sig: äntligen! 

På tisdag kommer Carolin och Thomas så det blir väl tajmat! Hoppas IPhone vädret är mer pålitligt än SMHI. 

Vi kollar mycket på engelska nyheterna och idag rapporterar de om att det är brist på sallad och zucchini eftersom vintern har varit så kall här i Spanien i år. I de delar där de odlar dessa grönsaker har det varit snö i år och massa regn och det har påverkat skörden. Jag har sett att det påverkat tillgången i Sverige också men inte tänkt på det så mycket här.

Snart ska den här lille killen få börja smaka mat och då blir det ganska mycket vegetariskt. Det ska bli spännande att få börja med lite mat och se vad han gillar om ett par veckor. Återkommer med uppdatering om detta senare. 

Idag är en riktig "duvet day" som man säger i England. En dag då det är så grått och trist ute att det bästa man kan göra är att ligga i sängen, dricka te och kolla film eller serier hela dagen. 

Shit vad tiden går fort! Helt plötsligt så är det februari imorgon. 

Sötisen växer och frodas. Vid 3-månaderskontrollen vägde han strax över 6 kg och var 61 cm lång. Han har lärt sig att rulla runt, smilar hela tiden och ibland så kommer ett litet skratt! Förra veckan köpte vi en ny vagn till honom som vi ska använda när vi reser i sommar men det dröjer ett par månader innan han kan använda den.

Häromdagen bokade jag flyg för mig och Lee för sommaren. I år blir det tre veckor i Sverige (23/7-15/8), lite mer än två veckor i England för mig och Anthony och Lee kommer att ha lite mer än fem veckor i England. Det ska bli så kul att komma hem och träffa alla och tanken är att vi också åka upp till mammas familj i Ockelbo/Gävle för jag har inte varit där sen 2013. Kanske blir det också lite festligheter för att fira mina 30 år, återstår att se! Om någon vill träffas får ni gärna höra av er tidigt så att jag kan "boka" in er för det är många som man ska hinna med. 

Idag är denna lilla grodan 3 månader.  

Idag testade jag min första löparrunda på typ 10 månader. Jag sprang i början av graviditeten men inte så länge för jag mådde inte så bra av det. Idag testade jag iaf och jag började med intervaller på 4K men jag sprang nästan hela vägen, bara olika snabbt och lite lite promenad. 

Idag hade jag massa planerat, jag skulle: planera mina lektioner för imorgon och lördag, yoga, göra matplan för nästa vecka, gå ut och gå med lillemannen, laga mat tills ikväll osv men istället så blev storstädning. Vid 13-tiden, efter en lång natt med uppvaknande hela tiden eftersom han var lite kinkig så skulle jag precis sätta mig ner och äta frukost efter att ha matat honom men istället så kom världens kaskadspya. Jag hade precis klätt på honom och vi skulle gå ut och gå efter min lilla frulle (som jag inte hann äta). Jag fick spya över hela mig, vardagsrumsbordet, golvet, telefonen, lite på soffan, mina klementiner som jag skulle äta med min frukost, typ överallt! Och kläderna som jag precis satt på honom fick tas av och in med allt i tvätten samtidigt som timern för mitt ägg ringde och ringde. In med allt i tvättmaskinen, inklusive mina kläder, sprang jag runt halvnaken in i badrummet och fixade ett bad, badade Anthony och slängde på en pyjamas igen, satte ner honom i sitt babynest och sen var det bara att börja torka av och svabba hela lägenheten. Jag var inte jättesugen på min frukost efter vid 14-tiden när jag äntligen städat klart men det var bara att trycka i sig. Fick i honom lite mat igen mellan 15-16 och nu ligger han sover: äntligen!

Jag har inte fått mycket gjort idag dock... ska försöka att ge mig ut en runda snart och köpa lite grejer till middagen iaf, laga den ( http://www.dinvinguide.se/nordefors/veckans-vegetariska-biffar-av-kidneybonor-med-spiskummin-blomkalstabbouleh-vitloksstekta-grona-bonor-och-tzatziki/), sen planera lite om jag orkar men helst vill jag bara ta det lugnt i sängen och läsa min bok och vänta på att Lee kommer hem från jobbet runt 21. Livet blir aldrig som man tänkt sig när man har småbarn.

Nästa vecka är det iaf helgdagar tisdag och torsdag och på fredagen är det klämdag så då får vi lite mer tid att tillsammans ta hand om lillemannen. Med Lees jobb så kan han vara väldigt närvarande och vi kan dela på nätterna eftersom han äter ersättning men jag tänker på alla som är ensamstående eller som har mammaledigt i ett år eller så och har en partner som jobbar heltid... det måste vara så tungt att vara ansvarig hela tiden. Jag är så glad över att Lee och jag är så jämställda och att han är så engagerad att jag inte blir lämnad till att ta hand om allt under premissen att jag är mammaledig och inte han. Jag har gjort ett bra val av partner, självklart så är vi grymt kompatibla och av den anledningen så funkar vi ju tillsammans, men jag skulle aldrig ge mig in i en relation där kvinnan har det största ansvaret igen efter mina ungdomsår.

Sötisen igår när vi gick ut på promenad.

PS. Igår körde jag till mitt jobb helt själv (kör väldigt sällan här i Madrid, extra komplicerat med vänstertrafiksbil på höger sida) och jag fickparkerade för första gången sen jag fick körkort. Jag blir alltid så nervös när jag ska göra det att jag brukar försöka, misslyckas och sen snurra vidare tills jag hittar en större plats men igår gav jag mig fan på att jag skulle göra det och jag lyckades. Väldigt förvirrat med vinklarna när man sitter på fel sida dock.

Det var ingen stor plats heller!

Efter alla turer ska Anthony bli engelsk medborgare och vi grejar med ansökan nu. Snacka om detaljerad ansökan alltså... mycket info som ska in där. Till saken hör att man måste skicka med en bild på pojken och till skillnad från i Sverige så får man ta fotot själv och såhär såg några av våra försök ut:

Svårt att få till proportioner, skuggor, rätt bakgrund osv men den sista bilden får duga. Lättare sagt än gjort!

Vilken vecka är du i nu?
I vecka 37 (35+5)


När är du beräknad?
Den 23:e oktober


När fick du reda på att du var gravid?
Den 20:e februari, dagen efter vi kom hem från Sverige efter att vi hälsat på mamma för hennes födelsedag.


Hur gamla var du och din partner då?
Jag var 28 (29 i maj) och Lee var 26 (27 i augusti).


I vilken vecka var du då?
I vecka 5, (4+5).


Hur tog du det?
Vi blev förvånade men glada! Jag hade inte tagit p-piller på ett år men vi hade verkligen inte försökt, snarare motsatsen, eftersom vi bestämt oss för att flytta till Spanien igen. Egentligen hade vi tänkt vänta lite längre men nu känns det som det var perfekt tajming. Det finns ju aldrig det rätta tillfället och man kan ju planera tills man blir galen eller skjuta på det för att det aldrig verkar vara det rätta tillfället men i slutändan så blir ju allt vad man gör det till och som det är nu så känns det inte som att det kunde ha blivit bättre.


Mådde du mycket illa i början?
Ja! Jag hade 7-8 veckor när jag mådde illa från att jag slog upp ögonen tills att jag gick och lade mig och efter ett par veckor var jag tvungen att gå till läkaren och få tabletter för annars hade jag inte kunnat jobba. När andra trimestern började så var det som att det bara försvann, från en dag till en annan. Underbart! I början var det enda som hjälpte mot illamåendet bananer och jag åt säkert 3-5 om dagen och jag hade dem alltid jämte sängen så att jag inte skulle behöva gå upp för att få i mig något.


Hade du mycket halsbränna?
Inte i början men nu har jag mycket halsbränna på nätterna. Bananen har återvänt till mitt sängbord.


Är du känslig?
Inte särskilt, bara varit extra lipig ett par gånger.


När kände du bebisens första sparkar?
Jag tyckte att jag kände något slags fladder/sparkar/rörelser redan runt v 16 men det tog fram till v.20 ungefär innan det blev riktiga sparkar.


Är du ofta orolig?
Nej, inte egentligen sen vi hade det stora ultraljudet i v20 och de kunde utesluta ryggmärgsbråck och andra allvarliga sjukdomar.


Sparkar/rör sig bebisen mycket?
Nästan hela dagarna och extra mycket på kvällarna och på morgonen.


Har du fått bristningar?
Nej, inte ännu. Peppar, peppar!!


Har du foglossning?
Inte än så länge.


Har du sammandragningar?
Ja, fram och tillbaka sen v34 kanske.


Hur vill du att din förlossning ska se ut?
Jag har ju skrivit ett förlossningsbrev och jag vill ha en så naturlig förlossning som möjligt men man vet ju aldrig vad som händer. Så det återstår att se!


Hur många ultraljud har du gjort?
6 stycken, 2 st i England och 4 st här i Spanien. Inte för att det varit några problem men för att i England gör man vanligtvis två stycken och här i Spanien känns det som att läkaren alltid vill kolla med ultraljud. Väldigt annorlunda från hemma i Sverige.


Vet du vad det blir för kön?
Ja, det är en pojke och vi var helt överens om att vi skulle kolla det.


Hur gammal kommer du vara när bebisen kommer?
29 år.


Vilka är dina favoritkläder?
Mina pyjamasbyxor!


Vad är dina favoriträtter?
Frukt, frukt och frukt. Det har varit min stora grej hela graviditeten. Annars italiensk mat!


Vad tycker du inte om i matväg?
Inget annorlunda från innan jag blev gravid.


Vilken sovställning är bäst?
Vänster sida. Helst hade jag sovit på rygg men blir yr och illamående då så det är bäst att låta bli. Ska bli så skönt att kunna ligga hur som helst när han har kommit.

Så irriterande! Jag hade skrivit bildtext till alla bilderna men nu har de alla försvunnit. Detta händer då och då och är väldigt störande.

Bild 1: v 5. 20/2 när vi precis fått reda på det.

Bild 2: första ultraljudet i v 13.

Bild 3: halvvägs igenom, v. 20.

Bild 4: i början av denna veckan, v 37.

Igår kväll gick jag ut med en gammal kollega från Skandinaviska. Det blev en indisk restaurang på Calle Ibiza och den var riktigt bra! Vi var så upptagna med att äta så det blev inga bilder på maten dock men den höll samma kvalitet som i England.

Idag ska vi iväg och träffa en av Lees gamla kollegor på lunch i Las Rozas och till Primark en runda och kolla på amningstoppar. Nu börjar det närma sig.

I eftermiddagen har jag tänkt att jag ska starta ett litet odlingsprojekt också. Hittade den här länken ( http://www.ica.se/buffe/artikel/grodda-mungbonor/) på en vegansida som jag är medlem i på fb igår och jag älskar groddar och jag har mungbönor hemma så det känns det är dags att testa.

Igår kväll drog vi in till stan för att träffa Katy med brorsan och flickvän men också Meredith som är en amerikansk kompis till oss. Först tänkte vi dock kolla in en LP second-hand-butik som vi blivit tipsade om. Den hade en väldigt konstig placering, under jorden, vid ingången till ett parkeringshus och den var utspridd på tre olika lokaler så utbudet var riktigt stort. Vi hittade några riktiga fynd bl.a. Simon & Garfunkel, Frank Sinatra, Michael Jacksson, Julio Iglesias och några flamencoalbum och alla LP tillsammans kostade bara €11. Ett riktigt kap!

Efter vår shopping mötte vi upp med de andra på en takterrass på Gran Via, jämte Plaza de España. Jag hade aldrig varit på just denna förut men väldigt nära då en kompis till oss bodde i lägenheten under terassen förra gången vi bodde i Madrid.

Sedan började jakten på ett matställe. Olikt Sverige eller England där man brukar gå ut och äta från typ kl 18 en lördag så går spanjorerna helst ut sådär runt 22.30 och så även igår. Olyckligtvis så var det runt den tiden som vi kom ner från takterrassen också och vi fick vänta en timme på att få bord och käkade därmed runt 00. Väldigt sent i min smak och jag föredrar faktiskt att inte äta efter 21-22 men men. Jag har aldrig råkat ut för detta förut, att det varit så fullt, men å andra sidan brukar jag ju som sagt hellre gå ut lite tidigare. Sammantaget en väldigt trevlig kväll som följdes upp av en hel natts sömn! Underbart!

Ibland är det väldigt svårt att leva i nuet och jag antar att det egentligen är mest beror på att man känner sig lite missnöjd eller olycklig. Men när man är på helt rätt plats så är det enkelt att leva i nuet för man saknar inget, eller man kanske fortfarande saknar något men inte tillräckligt mycket för att det ska påverka ens dagliga liv och ens förhållningssätt.

Jag har ofta haft svårt att leva i nuet och ibland har jag långa perioder av planering och organisering av kommande flytt eller andra projekt snurrandes i skallen mest hela tiden för att fördriva tiden och iom detta har jag tyckt att det kan vara svårt att landa. Jag har verkligen känt så ofta de senaste åren både när jag bodde i Sverige och i England. Att jag alltid är halvvägs till nästa steg och att om jag inte haft det att se fram emot så hade jag nog blivit ganska deppig.

Just nu känner jag mig jättenöjd, jag har landat, jag kan leva i nuet och bara ta det som det kommer. Jag vet inte vad som är orsaken, kanske för att jag är med Lee igen, kanske för att vi är tillbaka i Spanien, kanske för att jag känner mig väldigt hoppfull inför framtiden här, kanske för att vi känner oss bra ekonomiskt eller kanske för att ett litet liv sparkar mig i revbenen just nu. Just nu känner jag mig så tillfreds och kanske tom vågar jag säga lycklig. Livet känns faktiskt fantastiskt just nu! Jag hoppas att den här känslan är permanent.

Nu är vi i Folkstone och väntar på att få åka över på tåget i tunneln. Vi åkte hemifrån 2.55 imorse och kom precis fram och då har trafiken flytit på utan några problem. Vi har stannat tre gånger, varav vi sov en timme på en parkeringsplats vid ett av stoppen men vi har haft bra flyt. Eftersom vi är här så pass tidigt och det lyckligtvis inte är några köer så kommer vi att få åka över med en tidigare avgång och när vi väl är över så ska det bara ta ca 2 h till vårt hotell i Rouen. Det beror ju helt på trafiken och om det varit några olyckor.

Rouen ger mig möjlighet att pricka nr 5 på listan över #12newplaces . Den här månaden kommer vi nog att pricka av en hel del runt om Madrid också. Spännande!

Snabb dusch och sen läggdags! Vi ska upp vid 2-tiden och åka runt 3. Tydligen är trafiken helt galen så vi har bestämt oss för att åka tidigare. Bilen är packad och helt jäkla otroligt men Lee fick in allt utom tre tavlor som Lees mamma får ta med vid juletid när de kommer och hälsar på. Han är grym på att packa alltså!

Vi har grejat hela dagen och sen var vi och grillade hos Lees pappa innan vi tog oss hem igen för att fixa matsäck inför morgondagen. Planen är att sova lite nu men jag tror att jag mest kommer att vända och vrida på mig.

Vi kommer att ha internet på vägen ner så om någon vill ha tag på oss så kan ni förhoppningsvis nå oss på FaceTime eller fb hela vägen.

Nu är allt här hemma så nu krävs bara en rejäl ompackning men jag känner mig hoppfull om hur mycket ska få plats (lite för optimistisk kanske). Nu är det dags att laga lite mat istället och så lämnar vi nog den här röran tills imorgon.

Igår började vi att tömma förrådet och packa om allt i nya lådor och att återigen gå igenom vad som är viktigast att ta med sig. Det är så svårt att välja vad ska få följa med och en del grejer är så svåra att packa tex stekpannor och sådana grejer som faktiskt tar mycket plats. Det kanske låter som en onödig sak att ta med sig men vi är ganska trötta på att köpa bestick, knivar, stekpannor, kastruller osv varje gång vi flyttar. Vi har inte brytt oss om att ta med tallrikar, glas, muggar och liknande för det är ganska kul att byta lite då och då men om vi skulle behöva köpa allt nytt IGEN blir det ganska snabbt massa pengar också. Jag undrar verkligen hur mycket pengar jag har lagt på IKEA de senaste åren- jag borde köpa deras aktier!

Lee ligger och vilar men snart ska vi upp och tömma det sista. Jag tycker synd om Lees mamma för hennes vardagsrum är helt fullt med våra grejer och det kommer att vara så tills imorgon innan vi är klara tror jag. Jag hoppas verkligen vi är klara tills dess! Sen kan vi koppla av resten av veckan.

På torsdag ska vi lämna in bilen och fixa en av bakbromsarna som gnisslar och byta oljefiltret. Ytterligare £60 på bilen men sen ska den förhoppningsvis rulla ner utan problem. Med tanke på hur långt vi ska köra så känns det bättre att verkligen ha allt i ordning.

Jag såg på nyheterna att det varit ytterligare ett terrorattentat i Frankrike imorse. I en liten stad i Normandie, ca 10 km ifrån vart vi ska stanna första natten. Lite obehagligt men vi ska försöka ta oss igenom Frankrike så fort som möjligt för det känns ganska osäkert där nu. Detta var tydligen det åttonde attentatet på 18 månader.

En väldigt liten del av röran!

Idag var vi Manchester och uträttade massa ärenden och var hos barnmorskan men vi hann också med ett besök på Mamas & Papas. Jag hittade en babysitter på deras hemsida på nätet igår och Lees mamma ville köpa en till oss som present så då plockade vi upp den (den sista som fanns kvar). Jag gillar diskreta färger så den här var helt i min smak och den hade bara ett par stycken leksaker på ramen.

Vi hann också med en lunch på Don Marco som är mysig italiensk restaurang i Manchester. Jag åt världens godaste pizza!

Allt såg bra ut hos barnmorskan och nu blir nästa besök i Spanien. Första prioritet blir att fixa en ny läkare när vi kommer fram. Sen en lägenhet!