104/120
Snart är det midsommar och vadet är klart! Jag kommer att hinna med det utan problem om det inte händer nåt oförutsett. Det har gått lättare än jag trodde och tack vare alla promenader så har jag bara 1,4 kg kvar tills att jag är som innan graviditeten å andra sidan så ät jag lite större nu än då med tanke på att jag då var 62 kg muskler och nu har jag mindre muskler och mer fett. Men jag närmar mig iaf och kanske ska jag kunna hinna med och ha råd att gå på gymmet i höst. Motivationen finns iaf!
Vi äter väl inte riktigt lika nyttigt just nu som vi gjorde innan men vi äter nästan alltid hemlagat iaf och allt god mat! Idag testade jag faktiskt attt göra hemmagjord kebabtallrik med fläskkarré, vitlökssås, pommes och fefferoni och det var grymt gott. Kebab är verkligen något jag har saknat från Sverige och jag har aldrig testat att göra det själv men det blev riktigt bra och det var så enkelt att det kommer vi laga igen.
Imorgon väntar jobb, likaså på torsdag och fredag. Jag har varit grymt upptagen på senaste tiden (därmed sämre mat) och det har varit lite stressigt. Värmen som har kommit nu hjälper inte för jag blir så trött och det är jobbigt att vara ute mitt på dagen (35-40 grader då). Men jag ska inte klaga, det kunde vara mycket värre!
Idag gick jag och Mer i Casa de Campo och vi såg vilda sköldpaddor i ett vattendrag. Så mysigt! Syns inte så bra på bild men det var 6-7 stycken iaf.
Skriv inläggstext
Min underbara lilla kille
Som jag älskar den här lilla killen!!
I sin nya lilla UV-dräkt redo för att testa poolerna i Madrid.
Glad i gungan på promenad igår!
Överlycklig över att få vara med på bild när vi tog ett glas på en uteservering ikväll efter jobbet.
Anthony är så himla rolig nu! Glad, sprudlande och allmänt exalterad över det mesta här i livet. Det ska bli så kul att få komma hem i sommar och få träffa alla i familjen som han inte träffat ännu. Insåg idag att jag inte varit i Sverige sen i februari förra året. Otroligt vad tiden går fort!
Så vart man 30!
Jag hatar att börja inlägg med att det var länge sen sist men idag får jag väl göra det! Jag känner att jag har varit så upptagen den senaste tiden så jag har inte haft tid men sen så glömmer jag bort också och tiden bara går...
Förra veckan fyllde jag 30 och det firades i dagarna tre. Dagarna innan jag fyllde år så hade jag magsjuka men det styrde upp sig precis lagom till min födelsedag. Min bästa kompis Louise och hennes man Andrew kom från San Francisco på tisdagen för att fira mig och det var så himla kul. Det är flera år sedan vi sågs sist och även att vi pratar flera gånger i månaden så är det så kul att ses på riktigt, bara trist att jag fortfarande var hängig när de kom.
Torsdagen vaknade jag iaf och mådde riktigt bra för första gången på fem dagar. Eftersom min matlust var tillbaka ordentligt så lagade jag en köttfärssås och spagetti till lunch lagom tills att de kom. När de anlände knaackade de på dörren och jag fick komma ut och få min födelsedagspresent: 30 flaskor vin och cider av blandade sorter! Efter lunchen promenerade vi in till stan, gick till Plaza Mayor, åt tapas och drack sangria och vin och sen mötte Lee upp oss efter jobbet. Han kom med produkter från Lush och hemma väntade en bukett med tulpaner och ett gott rött vin. Största presenten anlände idag och det var Kents senaste skiva på vinyl! Grymt bra present! Efter att ha bytt om och fixat oss lite gick vi till ett av mina favorit steakhouse och käkade en god middag.
Fredagen tog vi det lugnt, både Louise och Lee var dåliga med magsjuka (jag hade kanske smittat dem?!) men på kvällen var iaf Louise ok. Jag hade ordnat en vinprovning hos en kompis och bjudit in några av mina favoriter här i Madrid och det blev en riktigt kul kväll och jag var barnfri för Lee stannade hemma med Anthony eftersom han inte var så pigg. Vi gick på min favorittakterass efteråt och sen till Takoaway som sig bör!
Lördagen så åkte jag, Lee, Anthony, Katy och hennes mamma på tredje dagens firande till Campo Real. Där bor min gamla kollega som är musiker och han och hans Flamenco Fusion band hade konsert och vi åt en helt underbar middag. Det var grymt bra men vi lämnade halvvägs genom konserten då klockan redan var 00 och vi var trötta. Men helt sjukt bra och vi kommer förhoppningsvis höra mer från dem nästa år. Jag älskar Campo Real och restaurangen vi åt på "La Noguera". Sen jag bodde där under sommarskolan för några år sen så känner jag igen all personal och det är lite som att komma hem. Alltid trevligt!
I söndags åt vi picknick i Casa de Campo som en sista grej innan Louise och Andrew åkte hem på kvällen. Tråkigt att de lämnade men den här gången dröjer det inte så länge innan vi ses igen då vi båda är hemma i juli och då ska vi dessutom ha vinkväll med Camilla och Therese också!
Tuff vecka
Nu var det länge sen jag skrev något. Det har varit så otroligt mycket under de senaste veckorna att jag varken haft tid eller ork att skriva. I slutet av månaden kom Lees mamma och syster på besök och efter det har det bara rullat på och nu är det redan en vecka in i april och vi har påsklov här.
En del av den hör tiden har gått åt til att oroa sig då Anthony inte ätit som han ska och han inte har varit sugen på att testa riktig mat som vi hade hoppats på. Han har också haft en period när han velat äta från flaskan som han ska heller så vi har fått gå till läkaren en extra gång denna månaden för att dubbelkolla vikten. Förhoppningsvis har vi fått rätsida på det när det är dags för sexmånaderskollen om ett par veckor.
Vi har också äntligen bokat tider för NIE, spanskt personnummer, och tarjeta sanitaria, sjukförsäkring, då vi har fått hans pass och nu äntligen fått möjligheten. Jag har också varit på svenska ambassaden och ansökt om samordningsnummer till honom så att vi kan skaffa ett svenskt pass när vi är i Sverige. Skillnad i pris är ju skrattretande: €140 här eller ca 250 kr hemma. Dessutom gäller det bara i tre år.
Utöver kampen med maten har detta varit en väldig tuff vecka emotionellt för mig. Bussen som välte i Sverige i söndags kom från den skolan där jag jobbade och även att jag inte personligen kände de barnen som dog så har jag tagit det hårt. Det blev så otroligt nära på något sätt när jag undervisat de äldre syskonen, när föredetta kollegor var med osv. Jag har haft väldigt svårt att släppa det och mina tankar går ständigt till de som har dött, skadats eller är anhöriga. Kanske är det för jag själv är förälder nu som jag påverkats så mycket. Jag kan inte ens sätta mig in i den smärtan som de stackars föräldrarna och syskonen känner. Vetskapen att de inte var där. Jag minns när pappa dog och vi inte hann till sjukhuset i tid och han dog ensam. Det var så tungt att veta om. Det finns inte ord för att beskriva tragedin, och i ett litet samhälle som Skene. Jag hoppas att alla kommer finna styrkan att ta sig igenom detta. Kärlek till alla er!
Mitt allt!
Intensiva veckor
Idag åkte Simon hem efter att ha varit här i sex dagar och även att det är trevligt med besök så känns det riktigt gött att få ha lägenheten för oss själva efter ca två veckor med besök totalt.
Igår kom även min kusin och hans partner men de bor inte hos oss. Jag mötte upp dem på restaurang igår kväll och idag sågs vi över lunch. Jättekul att ses igen, jag hoppas att det inte dröjer för länge tills nästa gång.
Det blev inte många bilder idag och inte var det bra ljus heller men alltid är det något iaf.
Imorgon ska vi ha en riktig slapparsöndag och vi har inget planerat förutom lite mathandling. Skönt! Först ska vi dock ha sovmorgon!
Nästa vecka ska det härliga vädret komma tillbaka och det ska bli upp emot 25 grader igen. Kanske blir det veckan då jag kommer igång med löpningen igen. Jag och Michael kör en ny omgång av träningsvad den våren i år är målet 120 pass innan midsommar. Jag har gjort 49 än så länge så det går framåt men de består mestadels av långpromenader och jag vill börja byta ut det mot ett par löpturer/vecka istället och kanske trycka in lite mer yoga också. Jag börjar närma mig den vikten jag hade innan jag blev gravid igen men jag känner mig inte alls lika vältränad. Jag saknar min cykling till jobbet i Manchester och mina simpass. Vi har en simhall här i närheten men jag har fortfarande inte testat den. Det är svårt att få ihop det tidsmässigt när vi båda jobbar mycket. Vi har precis upptäckt ett gym runt hörnet, kanske ska undersöka det för det är bara tre min hemifrån och kräver inte lång tid för att ta sig dit. Hade varit gött att komma igång ordentligt igen.
Nu är det sängdags!
Kan man göra skillnad?
Ikväll skickade jag ett meddelande till en gammal elev som förlorat en förälder. Jag har inte fått svar ännu, och egentligen vill jag/förväntar jag mig inget svar. Jag ville bara sträcka ut en hand, berätta att det kan hända alla, det hände mig, att det kommer bli bättre man måste bara våga tro och chansa ibland i livet.
Det är så jäkla svårt att förlora en förälder i tonåren, man har ju redan så mycket annat att bråka med som hormoner och struliga förhållanden till vänner och kanske pojkvän. Livet är inte så lätt för en tonåring, än värre för en tonåring som måste genomgå att förlora en förälder. Jag minns att mina syskon tog det hårt (jag är yngst) men jag var 15. 15 år! Livet är nog jobbigt som 15-åring! Att förlora pappa vid denna åldern var ofattbart för mig. Jag var så ledsen men samtidigt vuxen. Jag ville inte att det skulle märkas samtidigt som jag bara antagligen ville ha en kram. Vad skulle jag göra? Vart skulle jag vända mig?
Som tur var tog jag "rätt" väg. Jag valde att att bli en pluggis, exelera, få bästa betyg, skaffa bra umgänge osv. Men jag kunde lika gärna ha tagit droger, utvecklat självskade beteenden mm. Fanns det nån instans för barn som förlorat föräldrar då? Kanske, men jag vet inte vart de fanns. Jag gick till skolan dagen efter min pappa dog för jag pallade inte att vara hemma och planera begravningen. Jag ville inte höra, ville inte veta fast jag visste vad som komma skall. Samtidigt satt jag i skolbänken och stirrade bara rätt ut.
Om jag skulle kunna lyckas nå en sådan elev och få denne att förstå att en dag kommer det att bli bra hade jag varit nöjd. En död betyder inte världens ände även att det känns så. Det känns fortfarande så ibland för mig, idag, snart 15 år senare, 29 nästan 30 år gammal. När jag ser min son växa upp och jag vet att han aldrig kommer veta vem riktiga morfar är blir jag ledsen. Men sådant är livet. Vissa får stanna, andra får gå. I minnet lever de för alltid kvar dock, det är vad som är värt något.
Pappa, jag glömmer dig aldrig.
Pass, ny lägenhet och besök från Sverige
Igår fick vi reda på att Anthonys pass äntligen är klart och att det har skickats till Lees mammas adress i England, sen får vi väl se hur lång tid det tar innan det kommer hit. Vi behöver ju passet för att kunna ansöka om NIE (utländskt personnummer) och för att kunna få ett tarjeta sanitaria (ett kort som ger full tillgång till vården här). Ska bli så skönt när det är klart för den här passansökan har tagit en evighet...
Vi var också och kollade på en ny lägenhet med samma hyresvärd häromdagen med inflyttning i juli så det är ett tag kvar. Den är i samma område som vi bor nu, har en pytteliten balkong, två sovrum, vardagsrum/kök i samma och badrum. Den är ganska liten men ändå ca 50 kvadrat vilket är ca 20 mer än vi har nu så det känns gött. Den är också möblerad och har en bäddsoffa i vardagsrummet så då har vi plats för lite mer gäster också. Ska bli riktigt skönt att vi flyttar in dit i början av juli då mamma kommer och stannar i 3-4 veckor under den perioden och hon då kan få ha ett eget rum.
Nu har vi också besök från Sverige. Carro och Thomas är här och de stannar tills på söndag och då kommer vår kompis Simon från Frankrike. Jag har varit jättedålig på att ta bilder än så länge men det får vi försöka förbättra under de sista dagarna. Vi har promenerat i Casa de Campo, jag och Lee har jobbat en del, vi har haft skaldjurskväll, C och T har varit på museum, Anthony har vaccinerats, vi har käkat lunch i solen och idag blir det Primark, tur på stan och ikväll tapas. Imorgon ska vi gå till Retiro-parken och gå ut och äta på ett schysst steakhouse här i närheten. Fullt upp den här veckan helt enkelt. C och T har fått barnvakta lite också vilket är bra träning för deras lille kille kommer i slutet av maj. Ska bli spännande att få träffa dem igen i sommar när jag är hemma!
4 månader!
Idag är lillkillen 4 månader! Igår firade vi det med att åka till Ikea och köpa en barnstol åt honom då han nu ska få börja prova lite olika typer av mat. Vi tjuvstartade faktiskt med pyttelite soygurt förra veckan och igår fick han testa lite lite mosad banan. Det ska bli spännande när han får börja äta sådant som inte är fruktpuré eller smoothies utan riktig mat. Vår tanke är att han ska äta det vi lagar men vi får väl som det blir så eller vi börjar köpa mat på burk. Jag har inte en aning om vad de kostar hemma men här kostar en burk ca €1 så det känns som att det skulle vara ganska dyrt om han ska det flera gånger om dagen. Men av praktiska skäl så kanske det blir en sån burk nån gång ibland å andra sidan är det ju mest praktiskt om han lär sig att äta allt vi äter.
Han ser pytteliten ut i sin stol!
Jag har också börjat fundera lite på nästa vagn. Den vi har nu är jättefin och den riktigt rejäl men det är inte riktigt anpassad efter spanska mått vilket är något vi inte visste när vi valde den. Den går inte in främre delen av bussen och inte i alla hissar tex vilket är meckigt men den är jättebra för långa promenader och den är bekväm att gå med. Det känns redan nu som att liggdelen börjar bli lite kort och han är lite för liten för sittdelen men det är ju bara ett par månader kvar och han kanske inte kommer att växa på längden lika snabbt nu så det blir väl bra. När vi hälsade på min kompis i Marbella så hade hon en jättebra vagn, en Mini city jogger som man kan fälla ihop med en hand och som tar liten plats och den kan man använda upp till 23 kg. Jag tror nog att vi kommer att investera i sån lite senare. Kanske önska lite pengar som vi kan lägga på den när det är dags för 1-årsdagen.
Den är ganska dyr (€350) men om vi kan ha den tills han är ca 5-6 år sen så kan det ju vara värt det dessutom tycker jag inte att den är dyr som i svenska mått.
När kommer våren egentligen?!
Jag vet att det är lång tid kvar både i Sverige och England men här börjar vi bli sugna nu. Helt plötsligt känns det som att vintern har varit jättelång och den aldrig tar slut. Nästa vecka ser det dock ut som att det ska ordna upp sig: äntligen!
På tisdag kommer Carolin och Thomas så det blir väl tajmat! Hoppas IPhone vädret är mer pålitligt än SMHI.
Ingen sallad?!
Vi kollar mycket på engelska nyheterna och idag rapporterar de om att det är brist på sallad och zucchini eftersom vintern har varit så kall här i Spanien i år. I de delar där de odlar dessa grönsaker har det varit snö i år och massa regn och det har påverkat skörden. Jag har sett att det påverkat tillgången i Sverige också men inte tänkt på det så mycket här.
Igår var jag dock och handlade just sallad och isbergssalladen som var i storlek av en tennisboll kostade €1.49 styck så jag tog en annan typ. Vanligtvis kostar den ca €0.69 i min fruktbutik. Jag har också tyckt att zucchini varit dyrt på senaste tiden då det nu kostar €3.99 men i vanliga fall ungefär hälften. Jag kan inte komma ihåg nån gång under min barndom då vi inte haft grönsaker, kanske har nypotatisen varit sen på sommaren eller så har det inte funnits jordgubbar till midsommar men det har ju inte påverkat hela Europa. Det är konstigt med dessa väderförändringar och ett klimat som blir sämre och sämre. Kanske är det den här typen av sak, när det påverkar gemene man, som gör att folk börjar öppna ögonen för problem. En kan ju alltid hoppas iaf!
Vad kan var och en göra för att påverka miljön då?
1), äta mer vegetariskt (minskar ens co2- utsläpp)
2) använda kollektivtrafik
3) eller ännu bättre cykla eller gå
4) återvinna
5) flyga mindre
Och säkert massa fler saker!
Vad jag har läst så verkar det allra viktigaste vara att tänka på vad man äter. Kanske börja med meatfree Monday eller mer ändå. Vi äter ca 5 dagar vegetariskt och ett par dagar med kött vilket innebär att vi inte skippar det helt men iaf gör ett aktivt val för att främja miljön och framförallt hälsan. Testa det!
Snart ska den här lille killen få börja smaka mat och då blir det ganska mycket vegetariskt. Det ska bli spännande att få börja med lite mat och se vad han gillar om ett par veckor. Återkommer med uppdatering om detta senare.
Full rulle och dålig uppdatering
Shit vad tiden går fort! Helt plötsligt så är det februari imorgon.
De senaste veckorna har varit så hektiska att jag inte hunnit eller orkat lägga nån tid på bloggen. Jag jobbar lite mer nu än innan för jag har fått ett par extra lektioner/vecka plus att jag börjat hjälpa en kille med två airbnb, så nu börjar jag nästan närma mig halvtid i sysselsättning. Det är mycket fläng dock och jag känner att jag förlorar en del tid på att pendla mellan olika lektioner osv. Jag längtar tills hösten då jag förhoppningsvis kommer att kunna få jobba på en arbetsplats och inte behöva ha några extrajobb eller kunna vara väldigt selektiv med vad isåfall.
Nu känns det som vi behöver alla pengar vi kan skrapa ihop. Min mammapenning försvinner i maj och Lee får sin sista riktiga lön i juni och efter det kommer vi vara utan lön tills september/oktober. Självklart kommer vi ju söka sommarjobb och Lee ska jobba en del med sin pappa när han är hemma och sen ska vi ju vara i Sverige/England och förhoppningsvis inte förstöra för mycket pengar... Kanske ska kolla upp någon är sugen på att hyra vår lägenhet i augusti. Nån som är på? Personen kan få bra pris! Oavsett så ligger vi nu på sparlåga så att vi kan klara sommaren och sen börja med riktiga jobb och ordentlig inkomst tillsammans för första gången sen vi blev ihop. Under sju år så har vi levt såhär av och till men vi har ju klarat oss och om det har gjort något med oss så är det att vi har blivit grymt bra på att spara och det känns som att vi skulle kunna gå igenom vad som helst tillsammans!
Utöver allt arbetande har vi också haft fullt upp i den sociala kalendern. Jag har börjat gå ut och gå med K och M en eller två gånger i veckan ofta med efterföljande fika eller middag och i helgen som var blev det middag hos M på fredag kvällen, ett par glas med D och N på lördagen och indisk lunch i Lavapies på söndagen. I helgen ska vi äta middag med en av mina privatelever och hans kille som jag också har blivit kompis med utanför jobbet och sen kanske det blir en god lunch i Lavapies igen på söndag. I söndags när vi gick tog vi typ dagens för €9/€10 beroende på om den var vegetarisk eller ej och då ingick förrätt, huvudrätt med pilauris och naanbröd, efterrätt och dricka. Underbart för oss som älskar indiskt!
Sötisen växer och frodas. Vid 3-månaderskontrollen vägde han strax över 6 kg och var 61 cm lång. Han har lärt sig att rulla runt, smilar hela tiden och ibland så kommer ett litet skratt! Förra veckan köpte vi en ny vagn till honom som vi ska använda när vi reser i sommar men det dröjer ett par månader innan han kan använda den.
Årets semester bokad!
Häromdagen bokade jag flyg för mig och Lee för sommaren. I år blir det tre veckor i Sverige (23/7-15/8), lite mer än två veckor i England för mig och Anthony och Lee kommer att ha lite mer än fem veckor i England. Det ska bli så kul att komma hem och träffa alla och tanken är att vi också åka upp till mammas familj i Ockelbo/Gävle för jag har inte varit där sen 2013. Kanske blir det också lite festligheter för att fira mina 30 år, återstår att se! Om någon vill träffas får ni gärna höra av er tidigt så att jag kan "boka" in er för det är många som man ska hinna med.
Idag är denna lilla grodan 3 månader.
Om framtiden
Jag och Michael har tagit vår tävling ett steg längre och utökat den till 120 pass istället. Jag har redan gjort två och idag ska vi nog åka till El Pardo utanför stan och gå där. Men vi får se vad vi är sugna på.
Börjar bli lite uttråkad av ledighet nu. Jag är inte bra på att vara ledig, har alldeles för många myror i brallorna och blir lätt rastlös. Får se hur jag kommer att klara mig fram till sommaren när mammaledigheten tar slut. Nu i januari så kommer jag gå upp nån timme med mina privatlektioner och kanske börja lite smått med annat men vi får se hur det går. Det kanske kommer bli för mycket istället med pendling och matchning med Lees arbetstider.
Den 9:e kan man börja söka tjänster som språklärarassistent till hösten och det har jag tänkt göra. Drömmen är ju såklart att kunna få jobb på skandinaviska skolan igen om det blir nån ledig tjänst men fram tills dess måste jag ju försörja mig och denna typen av tjänst är väldigt bra betald med tanke på att man bara jobbar 16h/vecka. Att jobba deltid när man har en liten kille hade ju varit härligt så vi får se hur det blir.
Tankar på att lägga till specialpedagogik till min utbildning är också lockande men det är 90 p och därmed tre terminer heltid. Vi får se hur tankarna går längre fram. Kanske kan göra 30-60 p om det funkar... Men det blir inte förrän till hösten isåfall eftersom det är för sent att söka nu. Det hade varit väldigt intressant för mig själv för jag vill lära mig mer om det och med det som tillägg skulle jag bli mer eftertraktad när jag söker jobb också. Återstår att se! Man vet aldrig vad som händer här i livet!
Nu är det dags att gå upp och få mig min frukostsmoothie.
Nyårsresume
2016 hände mycket grejer, många resor, besök och upplevelser blev det.
Januari: året började med att Carolin och Thomas var på besök i Manchester under några dagar. Då åkte vi till Blackpool, käkade fish and chips och vi firade också nyår tillsammans. Vi började #12newplaces och åkte till Liverpool.
Februari: vi fick en hyresgäst så att vi kunde spara lite extra pengar till stundande flytten som vi hade bestämt oss för att göra i slutet av juli/början av augusti. Vi åkte till Sverige för att fira mammas födelsedag och den 20 februari fick vi reda på att vi väntade barn. Jag testade att laga hemmagjorda vårrullar första gången och åt ännu mer vegetariskt än innan.
Mars: tog oss till plats nr 2: Sheffield som inte var mycket att se faktiskt! Vi åkte till plats nr 3: Snowdonia i Wales och jag började göra gröna juicer med spenat, grönkål osv. Vid denna tidpunkten mådde jag sjukt illa och kunde inte cykla till jobbet längre pga det. Åt i snitt fyra bananer om dagen då det var det enda som inte gjorde mig illamående. Vår kompis Simon kom på besök från Frankrike.
April: åkte vi och hälsade på Michael och Timothy i Belfast, Nordirland. Träffade också Johnny för en middag på stan. Det blev en rolig resa men återigen så illamående. Drog också på mig en urinvägsinfektion som hette duga och var halvt febrig under nästa hela resan. Vi kollade in stan, promenade en massa och såg sevärdheter. I slutet av månaden avtog illamåendet och jag började känna mig normal igen. Veckan efter Belfast var vi på första ultraljudet och allt såg bra ut. Det blev också en snabb tur till Wales.
Maj: i maj kom både storebror Björn och min kusin Adam och hälsade på samma helg. Vi lagade god mat, var på nattklubb på Canal Street och jag och Björn firade våra födelsedagar med Afternoon tea. Vi åkte London och träffade Malin och Kyle som var på besök från USA och jag och Lee firade min födelsedag med att kolla på Mamma Mia-musikalen.
Juni: jag och Lee åkte till Southend-on-sea och prickade därmed av nr 4 tror jag. Överskattad middag och fyra timmar i kö på vägen dit och tillbaka. Ingen hit! Jag fortsatte att crava frukt och blev besatt av jalapeñooliver. Mmmm. Vi flyttade ut från lägenheten i Manchester och in till Lees mamma sista månaden i England. Vi gick på 20 veckors ultraljud och vi berättade för alla att vi väntade barn och att Lee fått jobb i Spanien.
Juli: var den regnigaste månaden i mannaminne och så kallt det var. Jag använde vantar på jobbet fram tills mitten av månaden. Uff! Vi låter återigen ner till Wales, denna gången till Tryiada Bay för att hälsa på Lees pappa och farmor och farfar. I slutet på månaden började vi resan ner till Spanien och första stoppet blev Rhoen i Frankrike. Det var en fantastiskt vacker stad och vi åt en underbar middag där i solskenet.
Augusti: andra stoppet blev på ett sunkigt hostel i Eibar utanför Bilbao i Baskien. Sov skitdåligt och spenderade halva natten med att yoga. Till slut åkte vi sista biten och slängde in våra grejer på self storage i Madrid, flyttade in i vår kompis Katharines lägenhet på femte våningen utan hiss, dog utav värmen och fick till slut tag på vår egen lägenhet. Vi köpte månadskort på en pool i närheten och spenderade många dagar där. Storebror Örjan och flickvän Maya kom på besök några dagar och vi turistade lite i stan. Vi kom in sjukvårdssystemet igen och jag gick på ultraljud, till barnmorskan och läkaren nästan varje vecka fram tills förlossningen. Vi firade Lees födelsedag med middag och en natt på hotell med pool och av mig fick han ett par Ray ban. Det blev också en tur till Toledo och en till Segovia.
September: i september hände nog inte så mycket egentligen. Jag undervisade en intensivkurs i engelska och påbörjade lite privatlektioner, försökte ta mig igenom de sista 10 veckorna innan bebisens ankomst pch tog det mest lugnt. Träffade några gamla kompisar från när vi bodde här sist, var ute och åt osv.
Oktober/november: Lee började jobba och fick bara jobba en vecka innan han hade två veckor föräldrarledigt. I oktober började jag få förvärkar ganska tidigt och den 11:e på kvällen när jag hade en lektion så började det kännas värre. Efter två dagar med värkar mellan var 5-50 min ungefär och ingen sömn så åkte vi in till sjukhuset men fick åka hem igen. Tre timmar senare fick vi dock åka tillbaka då det tilltagit och då blev jag inlagd. 12.53 på fredagen 14/10 så kom lille Anthony till världen, 2830 g och 48 cm lång. En vecka senare kom mamma och Svante och stannade i tre veckor och under den tiden kom också Lees pappa och flickvän några dagar. Ytterligare några dagar efter kom syrran med familj så det var fullt upp. När mamma var här så åkte vi både till Buitrago de Loyzana och till Cuenca och prickade därmed av nr 7 och 8.
December: i december så blev det ytterligare turer: Navacerrada och Aranjuez och de blev nr 9 och 10 och tyvärr hann jag inte med de två sista på lista. Vi firade jul i Marbella med Sanna och hennes dotter och den 26 kom Lee mamma, syster och bästa kompis på besök under tre dagar. Nyåret firade vi med en gammal klasskompis till mig som jag aldrig träffat i riktiga livet innan då vi pluggade tillsammans på distans.
Sammanfattat kan man säga att det varit ett händelserikt år. Många resor och många besök! Jag hatar ju att stå stilla och blir lätt rastlös men jag inser nu att jag gör nog ganska mycket på ett år ändå alltså. Jag hopas på ett 2017 i samma anda!
Det gick inte att ladda upp alla bilderna men här kommer några. I oordning dock.
Busy, busy
Gravidlista!
Vilken vecka är du i nu?
I vecka 37 (35+5)
När är du beräknad?
Den 23:e oktober
När fick du reda på att du var gravid?
Den 20:e februari, dagen efter vi kom hem från Sverige efter att vi hälsat på mamma för hennes födelsedag.
Hur gamla var du och din partner då?
Jag var 28 (29 i maj) och Lee var 26 (27 i augusti).
I vilken vecka var du då?
I vecka 5, (4+5).
Hur tog du det?
Vi blev förvånade men glada! Jag hade inte tagit p-piller på ett år men vi hade verkligen inte försökt, snarare motsatsen, eftersom vi bestämt oss för att flytta till Spanien igen. Egentligen hade vi tänkt vänta lite längre men nu känns det som det var perfekt tajming. Det finns ju aldrig det rätta tillfället och man kan ju planera tills man blir galen eller skjuta på det för att det aldrig verkar vara det rätta tillfället men i slutändan så blir ju allt vad man gör det till och som det är nu så känns det inte som att det kunde ha blivit bättre.
Mådde du mycket illa i början?
Ja! Jag hade 7-8 veckor när jag mådde illa från att jag slog upp ögonen tills att jag gick och lade mig och efter ett par veckor var jag tvungen att gå till läkaren och få tabletter för annars hade jag inte kunnat jobba. När andra trimestern började så var det som att det bara försvann, från en dag till en annan. Underbart! I början var det enda som hjälpte mot illamåendet bananer och jag åt säkert 3-5 om dagen och jag hade dem alltid jämte sängen så att jag inte skulle behöva gå upp för att få i mig något.
Hade du mycket halsbränna?
Inte i början men nu har jag mycket halsbränna på nätterna. Bananen har återvänt till mitt sängbord.
Är du känslig?
Inte särskilt, bara varit extra lipig ett par gånger.
När kände du bebisens första sparkar?
Jag tyckte att jag kände något slags fladder/sparkar/rörelser redan runt v 16 men det tog fram till v.20 ungefär innan det blev riktiga sparkar.
Är du ofta orolig?
Nej, inte egentligen sen vi hade det stora ultraljudet i v20 och de kunde utesluta ryggmärgsbråck och andra allvarliga sjukdomar.
Sparkar/rör sig bebisen mycket?
Nästan hela dagarna och extra mycket på kvällarna och på morgonen.
Har du fått bristningar?
Nej, inte ännu. Peppar, peppar!!
Har du foglossning?
Inte än så länge.
Har du sammandragningar?
Ja, fram och tillbaka sen v34 kanske.
Hur vill du att din förlossning ska se ut?
Jag har ju skrivit ett förlossningsbrev och jag vill ha en så naturlig förlossning som möjligt men man vet ju aldrig vad som händer. Så det återstår att se!
Hur många ultraljud har du gjort?
6 stycken, 2 st i England och 4 st här i Spanien. Inte för att det varit några problem men för att i England gör man vanligtvis två stycken och här i Spanien känns det som att läkaren alltid vill kolla med ultraljud. Väldigt annorlunda från hemma i Sverige.
Vet du vad det blir för kön?
Ja, det är en pojke och vi var helt överens om att vi skulle kolla det.
Hur gammal kommer du vara när bebisen kommer?
29 år.
Vilka är dina favoritkläder?
Mina pyjamasbyxor!
Vad är dina favoriträtter?
Frukt, frukt och frukt. Det har varit min stora grej hela graviditeten. Annars italiensk mat!
Vad tycker du inte om i matväg?
Inget annorlunda från innan jag blev gravid.
Vilken sovställning är bäst?
Vänster sida. Helst hade jag sovit på rygg men blir yr och illamående då så det är bäst att låta bli. Ska bli så skönt att kunna ligga hur som helst när han har kommit.
Så irriterande! Jag hade skrivit bildtext till alla bilderna men nu har de alla försvunnit. Detta händer då och då och är väldigt störande.
Bild 1: v 5. 20/2 när vi precis fått reda på det.
Bild 2: första ultraljudet i v 13.
Bild 3: halvvägs igenom, v. 20.
Bild 4: i början av denna veckan, v 37.
Roligt butiksnamn!
Efter lunchen idag hoppade vi in på Gran Plaza 2 i Las Rozas för att köpa lite toppar på Primark. Jag får inte plats i mina längre... bara tre veckor kvar nu dock! Anyway, på väg genom köpcentret så gick vi förbi en klädbutik med det här namnet:
Som svensk kunde jag inte låta bli att skratta när jag gick förbi. 😊
En kväll på stan
Igår kväll drog vi in till stan för att träffa Katy med brorsan och flickvän men också Meredith som är en amerikansk kompis till oss. Först tänkte vi dock kolla in en LP second-hand-butik som vi blivit tipsade om. Den hade en väldigt konstig placering, under jorden, vid ingången till ett parkeringshus och den var utspridd på tre olika lokaler så utbudet var riktigt stort. Vi hittade några riktiga fynd bl.a. Simon & Garfunkel, Frank Sinatra, Michael Jacksson, Julio Iglesias och några flamencoalbum och alla LP tillsammans kostade bara €11. Ett riktigt kap!
Efter vår shopping mötte vi upp med de andra på en takterrass på Gran Via, jämte Plaza de España. Jag hade aldrig varit på just denna förut men väldigt nära då en kompis till oss bodde i lägenheten under terassen förra gången vi bodde i Madrid.
Sedan började jakten på ett matställe. Olikt Sverige eller England där man brukar gå ut och äta från typ kl 18 en lördag så går spanjorerna helst ut sådär runt 22.30 och så även igår. Olyckligtvis så var det runt den tiden som vi kom ner från takterrassen också och vi fick vänta en timme på att få bord och käkade därmed runt 00. Väldigt sent i min smak och jag föredrar faktiskt att inte äta efter 21-22 men men. Jag har aldrig råkat ut för detta förut, att det varit så fullt, men å andra sidan brukar jag ju som sagt hellre gå ut lite tidigare. Sammantaget en väldigt trevlig kväll som följdes upp av en hel natts sömn! Underbart!
Utsikt mot toppen av Malasaña/Gran Via.
Utsikten över Plaza de España. Det var tydligen någon kulturfestival med liveband på torget också.
Härlig men obekväm dag
Babykläder
Första laddningen med tvätt upphängd och det ser ut som vi har tillräckligt med kläder för första tiden iaf. Det bästa av allt är att vi har inte köpt en enda plagg själva utan allt är presenter från olika vänner, gamla kollegor och familj. Mamma köpte en låda begagnat på blocket och i den fanns det en massa grejer (TACK! ). Jag förstår verkligen inte prestigetänket och kommer att köpa så mycket som möjligt begagnat. Det är ju bättre både för plånboken och miljön framförallt.
En del av kläderna.
