Mycket motiverande!
I fredags så genomförde jag min vfu-uppgift som jag var tvungen att göra för skolan. Min uppgift var ganska enkel: mina elever skulle prata under en minut på spanska om ett vardagligt ämne (exempelvis: min favoritfilm) som jag gav dem. De fick 2 minuter på sig att fundera och sedan klockade jag en minut. Efteråt fick de bedöma varandras insatser två och två. Uppgiften uppskattades och jag överröstes med komplimanger för att jag pratade bra spanska, för att jag var så strukturerad, uppgiften var så tydlig, och att jag hade gjort det till en lättsam uppgift. Efter den ”stora” uppgiften så satte jag upp lite siffror och stadsnamn, landsnamn, färger etc. på tavlan (Jans gamla tips) och bad de ställa frågor till mig spanska. Den ena siffran var 14 och de frågade fråga på fråga om vad det kunde vara och till slut så gav jag dem svaret: det vara antalet länder som jag semestrat i under de senaste åtta åren. Några av eleverna blev mycket imponerade då jag bara var 23 och hunnit med så mycket, och snart skulle jag flytta till England, och gud vad jag visste mycket och massor med erfarenhet hade jag, enligt dem. Lektionen avslutades med att den kanske mest pratglade eleven sa: Åsa, du kommer att bli bästa läraren! Och de andra instämde! De frågade också om jag inte kunde stanna längre och när jag sa nej, så frågade de när jag kommer dit nästa gång! Vilken härlig känsla det är att höra sådana grejer! För varje praktikperiod så känner jag att allt faller mer och mer på plats, beror väl på erfarenhet antar jag… Men det är ändå sjukt kul att jag hittat något, som jag inte bara älskar att göra utan också något som mina elever tycker att jag gör på ett bra sätt!
