asabackhouse

I helgen har jag varit i Kalmar och hälsat på Louise i hennes ”nya” lägenhet, den var det för ett års sedan iaf men jag har inte hunnit åka dit förrän nu. Jag vet om det är någon som tänkt på hur långt det är från kust till kust, men för er som undrar så kan jag informera er om att det enigt tidtabell 4 h och i verkligenheten typ 4 h 20 min! Det är en lång tid när man sitter på ett tåg! När jag satt där och väntade och väntade längtade jag bara efter att få komma fram. När jag väl var där, längtade jag efter maten, sedan under resten av kvällen jag härligt nöjd! Vi käkade, drack massa rödvin, snackade skit, och det resulterade i att vi satt uppe tills kl 3. Något jag senare ångrade lite smått eftersom att senare gå upp vid 11-tiden var mäkta jobbigt! Sedan var det dags att hämta Camilla på stationen, gå en runda på stan. Då kände jag verkligen att jag vill också vara klar nu, ha ett fast jobb och stadig ekonomi! Camilla shoppade loss och jag kunde knappt unna mig en tröja för en hundring: usch, vad jag hatar det pengalösa livet som student!! Jag erkänner: jag är väldigt avundsjuk. Inte pga av att kunna shoppa men för att Camilla har kommit längst av oss fyra tjejer, med stor fin lägenhet, den perfekta pojkvännen (det iof jag också!!),färdig utbildning och fast jobb. Jag blir bitter på min utbildning som aldrig blir klar för jag känner så många människor som börjat efter mig och är klara innan. Å andra sidan vet jag att jag inte skulle bli lycklig om jag inte skulle få jobba som lärare, för det är mitt kall och jag älskar detta yrket mer än något annat!

Anyway, vi drog hem, jag gjorde hemmagjorda tapas och de andra sminkade och fixade sig. Som vanligt intogs mycket rödvin i sann spanska anda innan vi skulle vidare på förfest med ytterligare intag. Både jag och Louise på en något för hög nivå, det händer dock ytterst sällan (?!), men tyvärr ledde till en lång dag av ”varför drack jag för mycket” ångest! Det resulterade även i mycket onödigt bråk med Lee, av den fina anledningen att jag spyr på långdistansförhållande för tillfället! Om det är någon som funderar på det, glöm det, det är värdelöst! Även att jag och Lee har varit ihop i typ 10 månader nu och vi har klarat det hyfsat så är det helt värdelöst! Om det går att lösa på något annat så gör det! Här kommer vi återigen till mitt och Lee’s problem med lång utbildning; den måste ju gå först! Man kan inte bara vara spontan hela livet, då blir ju inget gjort!

Söndagen kom iaf, otroligt bakfull och med ånger allt för hårda ord på lördagsnatten, var det ingen kul söndag. Att veta att jag skulle åka tåg så länge ytterligare en gång var inte heller upplyftande. Hela dagen så längtade jag efter en pizza men när jag kom tillbaka till stan kl 22.30 kändes det inte som att det var rätt tidpunkt. Men nu sitter jag iaf och väntar på den när den blir klar i ugnen -bättre sent än aldrig antar jag! Det jag funderat på den helgen är att det är så svårt att vara nöjd. Är det inte fruktansvärt svårt att leva och uppskatta nuet när det finns en framtid som lurar på en? Det finns ett ordspråk: ”Livet är det som händer när du gör andra planer”. Det känns alldeles för sant just nu, för även om jag hade en toppenhelg med mina bästa vänner i världen och de har varit världens snällaste mot mig som alltid, så hade jag svårt att uppskatta det för tar på mig så mycket att hela tiden vara ifrån den jag älskar. Självklart så går inte hela min energi till att tänka på detta men det är jobbigt när jag hela tiden känner mig halv.