asabackhouse

I know that every year in November we swear since it's only raining; rain, rain, rain, a never-ending-story. And every year in November we are just wishing for that heavenly beautiful snow to come, and every year I'm equally happy when I see the first snow flakes fall. It's so beautiful and with it comes the light and the brightness which we so desperately need in these dark country. So every year the same feelings, as when you were a kid. Though when you had the snow for a while it's getting a bit boring..and usually it doesn't stay very long, in November some weeks if you are lucky, and in December when you really want it then it's never there, but January when you once again are getting fed up with the rainy snow it usaully comes a lot! It's always playing with you that snow! But the thing is you always wish for (or at least you think you do) that long "white x-mas", a winter that starts in November and lasts til end of March and then BOOOM and there's spring...

So this year we got that winter, it started sometime in November and it as just kept on snowing, and snowing and being cold. Right now we got about 80 cm in the south where I live, which is the first time since 1969, at least that's what I heard yesterday. Since 1969!! No wonder I can't remember a winter like this!! So how do the Swedish people feel with all this snow? Happy? Some of course but what do most people feel? They want spring and I'm one of them! And I only wonder how have people survived this winter? Since I've been away I missed about two months of it, and I feel like I want to die if I don't see the ground anytime soon! I hope I get to see at least once before I go back... This snow is really getting to my head!

Why do we have to wait for things? Sometimes life feels like one long wait for something better, something we can’t reach, something new and exciting, always a search for the things we can’t get. Right now life feels like I’m waiting for that..I’m som excited about going back to Seville but how can I be that sure that things will change for me over there? What is it I think I’ll find there that I can’t find where I’m now? I know I had the best time of life there but I also know that it never feels the same the second time you do something because of your prior knowledge and because of your high expectations.

 

And I hate the feeling of having to long and wait for things. For a short while it’s alright but these 7,5 weeks before I go seem like eternity. A wait for something that might be a total failure…I might not even get a job, I might go back to realize I once again have to go back to Sweden to my old summer job, my old life here…the life I’m running away from.

 

And I hate being away from people I love. I miss all my friends in Seville: Michael with his thumbs up and awesome advice, Lee that’s always up for everything, always laughing having a blast and of course Lovisa who has been my best friend down there, even though she is also back in Sweden it too far away: about 1200 km, not a daytrip! I miss Seville, the beautiful city, the river, my bridge, Calle Asunción (even though I know I won’t stay there again!) the weather, the culture, listening to Spanish all day… I miss all that and I can’t wait to go back and see and feel all that again and to meet you all again in April and I really hope everything will be sorted, that it would have been worth my wait…Or are my expectations too high?

 

Jag blir lika imponerad varje år över antalet människor som engagerar sig i Melodi-festivalen. Och hur stort Melodi- festivalen faktiskt är i Sverige. Om amn jämför med andra länder så känns det som att Sverige är mer eller mindre besatt, jag läste i nån tidning att mer än 70% av svenska befolkning bänkar sig framför eventet varje lördag!! 70% det är en massa människor det!! Visst är det väl ganska kul att titta på men så intressant? Det har också gått från en tävling där de oupptäckta hade deras chans och möjlighet att slå igenom till att vara en tävling för gamla  Idolare som redan haft lite tid rampljuset eller avdankade b-sångare som tror att de ska göra comeback. Tråkigt måste jag säga, jag skulle föredra dn gamla versionen tillbaka! Kul dock med gårdagen när det för en gång skull var ett okänt band som skickades till final!



Gårdagens vinnare!

Det är ganska skönt att var hemma på ett sätt men på andra sätt inte. Gött att vara hos mamma och bli omhändertagen; mat, tvätt, disk allt fixat! Men så bor de ju på landet..här finns inte så mycket mer än skog och jag inser snabbt att jag måste skaffa mig någon slags inomhus hobby som är gratis eftersom jag är pank! Några förslag? Tänkte att jag skulle börja med att kolla genom alla mina Vänner-boxar, det är ju riktigt kul...men när jag började leta efter min kasse med DVD-filmer så är den helt borta!! Har kollat igenom alla kassar inomhus, i förrådet, kollade hos Patrik när jag var där igår och hämtade mina sista saker..Var i helvete kan de ha tagit vägen? Alternativen är inte så många, 1) antingen har de på något underligt sätt lyckats med att stanna kvar i Louise bil, vilket jag borde hört vid det här laget, 2) alternativt så är de undangömda nånstans i garaget, det är ju lite rörigt därinne, 3) alternativt så åkte de med till soptippen av misstag när vi slängde annan skit! Jag ber innerligt till gudarna att tredje alternativet inte stämmer!!

Andra alternativ på vad jag kan göra? Springa? För mycket snö! Cykla? Definitivt för mycket snö!! Gå? Visst det funkar men inte några längre sträckor..Kolla film? Hade gått om det funnits några, blir dock lite långtråkigt. Läsa en bok? Ja, det är väl kanske dags nu! Annars så finns det inte särskilt mycket att göra här, jag längtar efter at gå till jobbet och det är inte ofta som jag säger det! Men det är ju bara en period och om bara den här snön kunde försvinna nån gång skulle livet iaf vara lite lättare! Är det nån som sett en prognos för när det skulle hända? Längtar verkligen efter att se marken igen, jag skulle vilja cykla till jobbet, hade varit bra träning men om det är sånt här väder så är det ju omöjligt! Tacka guden för att jag snart är i Spanien igen och i åtminstone 25 graders värme och sol!

 

It’s quite nice being home again in many ways but in other ways not. It’s really being at mum’s, being taken cared of: food, the washes, dishes all done! But downside: they live on the countryside…in the woods..and after only a while here I realized that I really need to get myself some kind of hobby, inside, and that’s for free since I’m broke right now! Any suggestions? My first thought was; yes I’m going to watch all my Friends DVD’s, that’s really nice and that’s a lot of hours passing by quickly..but when I started to look for my bag with all my DVD’s I couldn’t find it anywhere! I’ve checked all my bags inside the house, the storage and the garage, I checked at Patrik’s house yesterday when I went to get some things I forgot! Still no trace of it! Where the hell can it be? There are not a lot of alternatives;1) either I forgot it in Louise’s car which she probably would have told me about by now, 2) it’s somewhere hidden in the garage waiting for me to find it, it’s a real mess in there I must say!, 3) the worst alternative: I’ve accidently thrown it away when I threw away the rest of the trash the other day! I pray to the gods the third alternative is not correct!!

 

So othe things I could entertain myself with? Run? Too much snow. Ride the bicycle? Definitely too much snow. Walk? It works alright but not long distance since it’s not plowed all over. Watch a movie? Could have been done if I had any then!! Read a book? Yes, I guess it’s about time! Otherwise there’s not much to do here, I’m actually longing to go to work and that my friends does not happen very often!! I’m trying to tell myself it’s just a period but this snow is killing me. If it could only go away life would be so much easier! Have anyone heard when it’s supposed to be gone? I’m really longing for seeing the ground again, I would like to be able to ride the bike to work, it would have been good exercise but with this weather the task seems impossible! I feel incredible thankful of the fact that I’ll be in Spain very soon with 25 degrees and sun!!:)

 

 

Beautiful Spain!

http://www.youtube.com/watch?v=H4AiZqAycmo

Ibland så inser man att man inte gör vad man vill göra. Du måste man ställa sig en fråga: Vad gör jag nu? Ibland är valet lättare än andra gånger, oftast vet man väl redan från början vad man ska göra. Jag insåg detta för inte så länge sedan. Jag visste vad jag ville göra, stanna i Spanien, och jag visste att jag inte skulle kunna göra det i den situationen som jag var nu. För att få göra det jag vill, leva ut mina drömmar och mina önskningar så har jag varit tvungen att göra slut med mannen som jag trodde jag skulle spendera resten av livet med. Min tid i Spanien har fått mig att inse så mycket saker om mig själv, och om vilken väg jag har tänkt ta här i livet. Tankarna snurrade innan jag tog detta beslutet: Gör jag rätt? Kanske blir det bättre när jag kommer hem..Är det i Spanien jag vill vara? Är det kalla fötter? Vill jag plugga just nu? Vill jag jobba? Vilken plan har jag? Vad händer om jag gör en det ena en det andra? Svaret fick jag ganska precis innan jag skulle åka hem och jag nästan fick panikångest av tanken att jag skulle bo där vi bor, att jag skulle gifta mig, att jag skaffa barn (jag som inte ens är säker på om jag vill ha barn överhuvudtaget!), jobba där vi är...Det betyder inte att jag inte har uppskattat all den tid som varit men nånstans under åren har jag tappat vad jag vill och bara anpassat mig efter vad andra tycker är bra och vad de har tänkt. Därför känns det nu som en frihet att jag gör det jag känner för, det jag tycker är bäst för mig.

 

Tiden med Patrik har varit jättebra, och jag kommer att spara alla våra minnen djupt i mitt hjärta. Tråkigt att vi nu av olika anledningar inte kommer att ha samma kontakt…men för mig kommer han alltid att betyda mycket. Allt som vi har gått igenom ihop…Det är något som jag aldrig kommer att glömma och jag hoppas bara att han en dag kommer att kunna förlåta mig för det som jag har gjort.

 

Man tror inte att en så kort period någon annanstans kan förändra ens sätt att tänka så mycket. Men när man väl har förälskat sig så har man: och jag har förälskat mig i Spanien. Sanningen är ju att jag redan innan har flörtat med detta land och jag blev inte förvånad över att jag skulle känna att jag vill stanna. Med vår pappa som föredöme så är det kanske inte så konstigt!! J

 

Så nu är det att jobba i massor och sedan i april så drar jag ner igen och jag vet inte när jag kommer tillbaka!! Är inte det härligt? Att inte veta vad framtiden för med sig är just nu precis det jag vill; jag vill ha lite spontanitet och okunskap om vad som händer…bara ta dagen som den kommer…I can’t wait!!