asabackhouse

Det bästa med att vara tillbaka är jag är tillbaka i mina rutiner. Jag uppskattar verkligen cyklingen som avkoppling (inte så mycket på ditvägen dock) och att jag äntligen tagit mig till gymmet igen. Jag fick en vivofit-klocka i julklapp av Lee också så nu har jag lite extra motivation och hittills har jag gjort ca 7000 steg/dag bara på jobbet. Om jag håller motivationen uppe ska det nog bli lätt att fixa mina 100 pass innan midsommar. 

Det blev ganska många nya målsättningar i år (vill inte kalla det nyårslöften) och ytterligare ett är att bli bättre på att spara. Jag kan bara spara när jag har ett konkret mål men i år borde jag börja spara för sakens skull. Det känns som vuxenpoäng. Vi får väl se hur det kommer att gå med det! 

Nya tänder i början av året. Fick äntligen nya fina efter att ha skjutit på min lagning i typ 5 år.
Min kusin Adam kom och bodde hos mig i ett par månader och jag träffade massa kompisar och återupptog några gamla bekantskaper. 

 

Syster och mamma kom på besök till storstan. 

 Vi fick ta bort min älskade Ludde efter ett tags sjukdom.

Fick en massa god mat lagad av Jocke som jag bodde hos under mina tre arbetsveckor. 

Träffade massa underbara vänner! 
Efter lite mer än tre fantastiska veckor i Madrid blev det en tur ner till Marbella för sol och bad och bara semester med Lee. 

Min nya stad! Skulle plugga men blev lärarassistent på lågstadie- mellanstadieskola istället 6 km hemifrån och blev därmed bästa kompis med en cykel och nu vid slutet av året 6 kg lättare. 

Första besöket: Michael kom från Nordirland. 
Andra besöket: syrran med man kom från Sverige. 
Tredje besöket: mamma och Svante kom en vecka i november. 

Årets sista dagen och fest hemma hos oss! Gott nytt! 

Det här var egentligen tänkt att det skulle handla om ta ställning och jag tänkte egentligen på att det verkligen är dags att ta ställning för den här världen. Inte bara för en fredligare plats (med dagens konflikter) utan också för en bättre framtid för oss alla. Ett beslut som jag själv tagit den senaste tiden är att inte kött längre med tanke på djurens välfärd men också med tanke på miljön och vår framtid. Import, export av kött, djurfoder gjort på grödor som transporteras och den hemska massproduktionen av djur har verkligen fått mig att tänka mer än en gång över mina dagliga val. Jag har också slutat dricka mjölk och jag äter väldigt sällan ägg och det enda jag känner att jag inte kan ge upp ännu är ost, men det har jag också skurit ner på. 

Ett annat ställningstagande jag har gjort är avstå (iaf undvika så mycket som möjligt) palmolja som är orsaken till en av vår tids värsta naturkatastrofer med all skog som brinner i Asien. Palmolja är inte ens nödvändig som tillsats i alla dessa produkter då det finns massa andra produkter som kan användas istället. Googla palmolja och ta ställning du också. 

När jag träffar folk och jag säger att jag slutat äta kött så skrattar de lite och säger att en person gör ändå ingen skillnad men om alla "en" läggs ihop så blir det plötsligt många människor. Jag läste en artikel på Facebook häromdagen från Djurens rätt där det stod att 22% av Sveriges befolkning äter vegetariskt mer än 1 dag/vecka och att försäljningen har gått upp och att det vegetariska sortimentet därmed har ökat. Det är ju fantastiskt! Alla kan ju göra skillnad! 

Igår var jag ute i Manchester och träffade några svenska tjejer. Det var verkligen jättetrevligt och jag tänkte bjuda hem dem till mig på middag nån helg snart. Det är kul att lära känna lite folk själv här och inte vara beroende av Lee för att träffa folk! 

Nu dags för ytterligare en stor kopp te, mer flue capsules och halstabletter. 

1) Juh. Jag hör ju också att det låter som ett h på slutet men det ska ju inte skrivas ut. 

2) Ja. Ja kan användas om du vill godkänna något men om du pratar om dig själv som jag så bör g finnas med på slutet. Detta ser ju inte bara fult ut, utan det kan också påverka förståelsen. Tex "Ja, ja gjorde det". Hmm...

3) Väll. Enligt regeln så bör väl detta stavas som väll med tanke på hur det uttalas men än så länge gör det inte det. Kanske i framtiden och fram tills får jag väl plågas. 

Det var dagens observation kanske blir det fler framöver. 

/språknörd 

Idag ska vi ha inflyttningsfest och jag ska laga typ 8 tapas-rätter. Ska försöka att komma ihåg att fota. Ska också fortsätta jakten på harina de maiz blanco som används för att göra arepas. Vi letade i tre butiker igår men kunde inte hitta det och det verkar inte finnas några sydamerikanske butiker här. Får se om jag lyckas idag annars så kanske jag får beställa det av någon hemma men det är inte lätt att få tag på där heller. 

Dags att rulla ur sängen och promenera till stan och handla lite ingredienser. 

Sen ikväll är det Florence! Vi har dock inte fått hem biljetterna ännu så jag börjar bli lite stressad över det. Vi ringde dem häromdagen och då sa de att biljetterna hade skickats men hem till Lees mamma, men när vi var där igår så hade de inte kommit och idag hinner vi inte hämta dem. När vi pratade med bolaget så sa de att vi kunde få biljetterna på plats om de inte hade kommit men jag hatar att lämna saker till sista minuten för det är bara stressande. Så nu väntar jag på att Lee ska ringa och ge mig något nummer så att jag kan gå och hämta ut dem tidigare istället. 

Innan konserten ska vi ut och äta en god middag på en av Lees favoritrestauranger. Jag ser helt klart framemot kvällen! Förhoppningsvis en mycket bättre dag än gårdagen.

Vi fick åka till Darwen/Blackburn en runda igår kväll för Lees farfar ligger på sjukhus. Förhoppningsvis inte så allvarligt men vi inte ännu. Så skönt på ett sätt att vi inte är nere i södra England nu med tanke på avståndet. Det är alltid det värsta med att bo långt borta. Jag är alltid orolig för något ska hända hemma. Så håll er friska tack! 

Började dagen med 6km promenad/jogg. Det bästa med att inte ha börjat jobba ännu är att jag iaf har tid att röra på mig. Men min DBS är inskickad nu så förhoppningsvis dröjer det inte för länge innan jag kan börja. Jag är en ganska rastlös person så även att det är skönt så blir jag ändå lite irriterad över att inte ha något att göra. 

Jag har iaf tid till att laga god mat så idag blir det pankopanerad fisk med mos och broccoli. Göttigt! 

Lee och jag har kommit fram till en kompromiss med maten då han inte är så sugen på att äta bara vegetariskt/veganskt. Så nu blir det tre dagar i veckan med det, två dagar med fisk och två dagar med vad än Lee vill laga. Det blir nog en bra kompromiss för jag vet inte om jag skulle klara att inte äta kött eller mejeriprodukter hela tiden. Tänker att det iaf är lite bättre för djuren och miljön med ett mindre intag. Jag beundrar människor som är så dedikerade till något dock att de fixar det men jag får nog inse att jag saknar lite av den karaktären. 

Snart dags för läxläsning och mer brödbak. Ha en härlig dag! 

Snart börjar dock nya tider. Lee har en intervju i södra England på fredag och jag hoppas att han får det. Innan han har fått jobb så vet vi inte exakt vart vi hamnar men samtidigt som det är stressande och oroande så är det också väldigt spännande. Världen ligger för våra fötter! 

Återkommer när jag vet mer! 

Jag tog en fin förebild innan: 

Underbart vackert väder och sol hela promenaden. Göteborg kan verkligen vara riktigt vackert ibland men det känns så himla litet. Ibland saknar jag verkligen Madrids oändliga gator med hundra miljoner möjligheter till att hitta något nytt i varenda litet hörn för att även om man tror att man har sett allt så hittar man alltid något nytt. 

Till sommaren (om allt blir som det är tänkt) så får jag äntligen åka tillbaka till mitt underbara Madrid i tre veckors tid. Det blir verkligen något att se fram emot! 

Detta är en av mina favoritbilder från Madrid. Lee och jag på promenad i Retiroparken under Prideveckan 2012. 

Så nu är han iaf inte här och det är dags för ytterligare sex veckor av väntan under en av årets mörkaste månader och det känns faktiskt för jävla jobbigt. Att vara på långdistans är för det mesta ok men ibland känns det bara tungt. Som en dag som denna... Idag har jag bara sovit, kollat på typ 8 avsnitt med Vänner, köpt lite mat, ätit 0,5l glass och kollat på två filmer. Jag har blivit erbjuden både middag och promenad men att ligga i soffan och tycka synd om mig själv kändes som ett bättre alternativ. Att jag dessutom har ont i halsen och hostar gör ju inte saken bättre. 

Tur att inte alla dagar är som denna för då hade jag dött av tristess och snart ett år på distans gör att det inte känns så långt borta. Sex långa månader till. Det tur för Lee att han är den bästa personen som finns så att det är värt det! Tänk att jag har haft turen att möta denna underbara människa som är min perfekta matchning. Det är verkligen 'one in a million' men det är ju också han. 

Flummigt värre kanske... Men men, sånt är livet ibland. Over and out! 

Ingenting har väl egentligen hänt sen sist. Jag har jobbat häcken av mig ( min närmsta kollega har varit sjukskriven så det har blivit mycket extra jobb för mig), jag har tränat mycket, druckit mycket vin, förlovat mig och fortsatt med långdistansförhållande. Nu kan jag snart se änden i tunneln dock. I augusti så flyttar jag och Lee till Bournemouth för att börja ett nytt och förhoppningsvis framgångsrikt och härligt liv. Innan dess ska jag dock göra ytterligare en termin på Ängskolan, jobba i Madrid i tre veckor och hinna med massa träning. 

Det känns som att jag har mycket att se framemot men jag kommer verkligen att sakna mina kollegor och elever på jobbet. Det låter så 'cheesy' men jag är så stolt över mina elever. Det går så jäkla bra och jag är så glad över att jag har varit i Sverige ett tag och jobbat även att det varit skitjobbigt att vara ifrån Lee. Men, men...

Imorgon är det nyår och då jäklar smäller det! Lagom stor fest och goa vänner kommer. Ska bli riktigt kul! 

Ett urval från de senaste dagarna:

Bilder från Småland.

Mat på Dubbeldubbel igårkväll. 



Fina dekorationer i Gbg.

Ha en härlig 'helg'! 

Igår var det riktigt dåligt väder vi den tiden och om man kollar prognosen s ska det vara ok hela dagen förutom runt 22-23 och jag börjar 22.10. Det känns bra! 😬 

Återkommer med resultat om jag inte bryter för att det är för kallt! 😊 

Nu ska jag iväg till min kompis Tess och jag och Camilla ska äta där. Tess är gravid och det ska blo spännande att se  magen! :) Efter det blir det lite schlagerfest hos en av Björns kompisar och Eurovision är ju alltid en av årets höjdpunkter enligt mig iaf. Jag hoppas att alla andra kommer att få en lika trevlig kväll som jag! :) 

Det är bara varit behagligt och trevligt och vi har haft mycket tid att planera och fundera över framtiden. Skönt att få göra det lite ibland också även att jag försöker att inte leva för mycket i vad som ska hända och vad som har hänt utan fokusera mer på nuet. Det är dock lättare sagt än gjort när man är i ett distansförhållande och befinner sig på olika platser. 

Snart är det iaf sommar och vi kommer att ha mycket tid tillsammans då jag åker till England i slutet av juni och stannar till i början av augusti. Längtar! Men innan dess är det flera veckor kvar av terminen och nu ska det bli full fokus fram till terminens slut. 

Nu ska jag bara slappna av fram tills morgondagen då drar igång igen... Ha en go kväll! 

Att jag skulle bli lärare var för mig alltid självklart. Eller som en av högskolelärare sa till mig: lärare är inte något man blir det är något man är. Så har det alltid varit för mig. Redan när jag var sju år gammal och började skolan så hjälpte jag mina klasskamrater, detta följde mig genom alla mina skolår och på högskolan så "jobbade" jag extra med att hjälpa mina studiekamrater som fått underkänt till G genom att ge undervisa dem när vi hade självstudier. Detta gjorde jag ju obetalt såklart för det är sådan som jag är, jag ÄR ju lärare och att lära ut är mitt kall. Alltid när ett yrke sägs ha ett kall som orsak till varför man väljer det så uppstår också diskussionen om vad man ska behöva göra: Hur mycket man ska ge av sig själv för att kunna jobba med detta kall och egentligen blir ju frågan: Hur mycket extra ska vi jobba utan att få betalt för det? Och då menar jag betalt med pengar eller tid. För det är ju det som är ett stort problem. Dagligen får jag en faktiskt lön i tacksamhet, i glädjen av att se elever lyckas, att se när det helt plötsligt "klickar" och eleven har tillägnat sig kunskapen som jag försöker dela med mig och det gör detta jobbet är värt så mycket slit. Men på andra sidan av myntet får vi som lärare också ta emot mycket kritik, elever som är missnöjda, föräldrar som är missnöjda, sena telefonsamtal osv som tar bort delar av den glädjen och vi får ofta jobba många timmar utan att få extra betalt eftersom vi använder oss av vår "förtroendetid". 

 

Vi får dagligen möta elever som har trasiga hemförhållanden, sociala fobier, inlärningssvårigheter, psykiska problem, fysiska problem och detta som är en självklarhet tar en stor del av vår arbetstid, speciellt för de som är klassföreståndare. Utöver dessa elever så har vi omotiverade elever, trötta elever, elever med otroligt hög giltig  frånvaro som vi också ska möta och ge bästa möjliga hjälp och anpassning i och med vår individuella studiegång. Vid många tillfällen kan vårt jobb liknas mer vid en socialarbetares och inte vid en lärares ursprungliga uppgift. Allt detta tar tid, tid som tas från vår planeringstid och vår tid för reflektion och utvärdering. Enligt skolverkets undersökning om lärarens arbetsbörda så kom det fram att lärare endast jobbar ca 34% med undervisning och resten av tid med de sociala delarna, lite reflektion/planering och resten dokumentation. Var arbetsfördelningen densamma innan? T.ex. på den tiden när varje skola hade en specialpedagog, tillgång till assistenter, kurator på heltid osv. För att förstå varför belastningen blivit så hög måste man också förstå hur många tjänster som har försvunnit från varje skola med de senaste årens besparingar och nedskärningar. För de problem som vi möter nu är inte nya men de hanterades inte förr utav läraren utan av andra personer inom skolan som är utbildade för att möta just dessa elever på rätt sätt. Jag är inte utbildad specialpedagog och jag har ingen kuratorsutbildning men jag förväntas ständigt kunna möta dessa situationer.

 

Dagligen möts vi av nya löpsedlar där de skriver om "vårt misslyckande". Sveriges skola har helt plötsligt blivit en av de sämsta i världen och alla har något att tycka om detta. Alla har ju gått i skolan och anser sig därför berättigade att uttrycka sig om vad som är en bra skola och vad som är en bra lärare. Problemet är ju att bara för att jag är Italien och lyssnar på italienska och tar del av kulturen så blir ju inte jag flytande i att tala italienska. Bara för att du har befunnit dig i en skolmiljö och sett delar av den så har du inte stått framför gruppen, du har inte mött alla dessa stora grupper med elever där du ofta möter ca 200 st elever totalt/vecka, du har inte jobbat med en klass där du har elever som kommer utan några baskunskaper och några som kan allt, du har inte behövt planera och genomföra ex antal lektionerna i veckan utan att hinna ta en paus ens för att gå på toa emellanåt: du har alltså bara passivt blivit tilldelad kunskap utan att se alla de andra delarna. Sedan har varje klass en elev som älskar stränga lärare, nästa gillar de mer chillade, en tredje vill ha många genomgångar, den fjärde är trött efter den första genomgången, den femte vill bara läsa självständigt, den sjätte vill ha liv och rörelse i klassrummet, den sjunde kan inte jobba om det inte är tyst och så fortsätter det. Så innan du uttrycker dig om hur min arbetssituation är och hur dåliga lärare i Sverige är så ska du gå en dag i mina skor.

 

Den en andra delen är att eleverna förväntar sig att de ska kunna saker utan att behöva jobba. Ingen förväntar sig att någon blir fotbollsproffs utan träna men självklart så ska eleven bli flytande i att prata spanska utan att koncentrera sig på lektionerna och utan att jobba med glosläxan. Kunskap får eleven genom att konstant tillägna sig den och det gör man genom att plugga, läsa, repetera, träna in, lära sig utantill till viss del osv. Men när eleven väljer att inte gör en enda läxa eller att inte jobba aktivt på lektionerna för att de prioriterar att gå på sin träning eller annat så kommer denne eleven inte heller att nå särskilt höga betyg. Fast, tyvärr så har vi ju ett statligt ålagt prov som kan släppa förbi dessa elever om de har hyfsade baskunskaper. Eller som i engelska där eleverna kanske inte lämnar in nånting, är frånvarande eller alltid sena men som kan sätta ett B på nationella proven och där läraren kan hamna i en riktigt svår sist när det är dags för betygssättning. Eftersom nationell standard är säkrad så kan det vara svårt för läraren att argumentera för varför eleven kanske ändå inte kan få detta betyg då denne inte har följt och presterat när det gäller resterande mål som inte är mätta på NP. Feel free to explain that to the parents!  

 

Utöver detta så har lärarna väldigt olika belastning. Vissa har nationella prov att rätta i flera av sina undervisningsämnen och jämn arbetsbelastning med mycket rättning under hela årets gång. Vissa har praktiska ämnen där belastningen är mycket lägre men lönesättningen är liknande. Om man skulle se till varje typ av lärares arbetsbelastning så bör lärare med teoretiska ämnen få högre lön eller färre lektioner som kompensation. För om alla lärare ska ha två timmar förtroendetid varje dag men vissa av dessa lärare aldrig arbetar denna tid så bör de inte heller avlönas för denna tid. Hela grejen med förtroendetid är väldigt flummig och vad som ska ingå i detta arbetet är otydligt men med säkerhet så är det aldrig är övertid när vi jobbar sent utan vi använder ju oss av våra underbara förtroendetid. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag utan tvekan jobbar 45 timmar i veckan. Men jag vet ju att vi har sååååå många och långa lov. Men, vilken lärare kan ärligt säga att de inte använder de loven för att jobba ifatt det som vi inte hunnit under resten av terminen? Vilken lärare har inte lite dåligt samvete på helgen för det där som borde ha gjorts? Även att detta är mitt kall så kan jag inte säga att jag har tagit ett jobb där det krävs så mycket från mig både i tid och energi utan att jag har rättighet att känna att jag gör ett bra jobb. Allt detta till trots så älskar jag mitt yrke och mina elever men det kommer aldrig att betyda att jag kommer sluta kämpa för att vi kommer få den upprättelse som vi förtjänar för vi gör ett jävla bra jobb.